Första höstdagarna på Gotland lider mot sitt slut. I eftermiddag fyller vi bilen med must, äpplen, päron och plommon och tar färjan tillbaka till Stockholm igen. Jag har fotat lite med mobilen och så här har våra dagar sett ut ↓ Ljuset i september är fem plus. Speciellt när det landar på en egenodlad bukett och en loppisfyndad marmorskiva i rosa. ✨ Hej i spegeln! Älskar vårt badrum, speciellt nu när det finns vatten igen på ön eeeh. Myser runt här inne i morgonrock, fotar samarbeten och tänker att jag kan flytta in kontoret hit. Vi gjorde paj. Som jag ju visat. Att det är exakt två av våra stora gröna äpplen som gör den här äppelskivefomationen på toppen förtjänar dock en extra bild. Älskar sånt, små grejer ger lycka ni vet. Stora grejer, som när pappa och son är så gulliga att man vill nypa båda i kinderna, ger också lycka. ? Har försökt med spegeln här. Fick en kommentar att det inte är feng shui. Håller med. Och framför allt ser det ut som läskiga ögon. Spegeln är nere nu, Jag har sprungit två gånger på vår tripp. Blev svettig och pepp och tog en selfie. Att träna gör ju något sjukt med kroppen och huvudet. Man vill bara skrika till hela världen att man gjort det! Förtjänar en pokal varje gång och en stor applåd. Jag lagade ju råraka och är det kanske den snyggaste rätten? Vill göra en variant med kantareller, västerbottenost och persilja också. Tror det kan bli gott. Vi har eldat! Gustav högg ju hur mycket ved som helst till oss i somras och det ska njutas så in i norden här framför finkakelugnen. Vårt vardagsrum har så bra känsla tycker jag. Att man liksom vill vara där. Vissa vardagsrum saknar helt myskänslan, och så hänger man i sovrum eller kök istället. Det är svårt att få till. Lär honom hur man gör en brasa, skiter i kläder, har sovtofs hela dagen och surplar kaffe högljutt. I måndags packade jag en picknickkorg och så åkte vi på utflykt. Till vårt favoritställe här i Alskog, nämligen naturreservatet Visne ängar. Här går korna fritt, bara någon meter till vänster var det ett stort öppet hål i staketet. Inne bland de gamla (från 300 e.k) husgrunderna strövade de runt och idisslade. Tre minuter efter denna bilden togs fick jag klipp i steget när jag såg massa ungtjurar i horden. Ville inte ha dem efter mig, men har också mycket kvar att lära mig om kor etc innan jag är helt Gotlandsvan. Picknick! Så mysigt och hyggigt. I det fria såklart. Hit kan man ju teleportera sig i tanken när man kutar runt på stan en fredagseftermiddag i Stockholm och svettas. Det är så roligt att laga mat i det här köket. Det finns tid och ro. Och allt blir godare efter en långutflykt. Fickgryta fick det bli. Jag gör inte efter nåt recept utan går på känsla. Tärnar potatis och morot, bryner i en gryta med massa vitlök och skivad fänkål. Sen på med körsbärstomater på burk, saffran, fiskfond och låt puttra. I med torsk och lax, salta och peppra, massa dill och sist handpillade räkor. Urgott. Det har varit kofta och bara ben-väder. Ett magiskt tillstånd som bara infinner sig i september när man är varm men ändå supersugen på att ha en mysig kofta. Igår utforskade vi stränderna nära oss. De är vanligtvis fulla med folk, men nu var vi helt ensamma på Herta. Lynn ville bada och tog av sig kläderna. Det blev inget med det. Istället tittade vi på en död fiskmås och jagades lite. Småblommor och sand. Fångade vårt fina hus ur en ovanlig vinkel. Det är sällan gamla kalkstenshus har punschverandan på kortsidan så här. Iallafall vad jag sett. Det är rätt högt också med lång trappa och stor källare med högt i tak. En gång i tiden var taket i orange tegel, men jag tycker att den här svarta plåten är riktigt snygg, framför allt lättskött antar jag. Och utan läckage. Passar dessutom stuprännorna och utebelysningen. Sista bilden i det här inlägget kommer från min springrunda igår. Regnmolnen jagade mig och jag sprang fortare än någonsin. Mest för att jag var så rädd att få blixten i mig. Vet ni att Pontus bästis dog av ett blixtnedslag när de gick i gymnasiet? Sånt minns man ju. Det gick bra, och nu är jag på väg hem igen. :)
