I onsdags var det näst sista dagen på ön. Det kändes i varje lem. Konkret av träningsvärk från de senaste dagarnas måleri och flytt, men också i själen. Jag kommer sakna de här rituella morgonpromenaderna med Nikita, men jag är spänd och förväntansfull över alla nya rutiner och ritualer som kommer. Att livet rör sig framåt, det bästa med det. Tomt hemma och en hund med blicken ni glömmer väl inte mig? Lovar gullis. På heder och samvete. Vi hade ett digert punktschema för dagen. Måla ett till lager på golvet och väggarna i gästrummet/vardagsrummet på övervåningen stod på min. Urtrevligt att dona här i nya huset till tonerna av Bennys sågmaskin på nedervåningen. Eftermiddagen gick åt till att packa de sista lådorna och förbereda de sista möblerna till morgondagens sista överfart med släp. Många sista nu! Jag firade att dagen var klar och alla punkter avprickade med ett glas kylt vin och min bok. Lynn har tömt sitt rum. Hit kommer vi tillbaka en snabbis senare i augusti för en 40-årsfest, sen är det ajöken. Vår säng var i nya huset så igår vaknade Pontus och jag på övervåningen med en ny morgonutsikt. Zoomar ni in ser ni en sovande ko. Jag gick den sista morgonpromenaden och tittade noga på alla träd. Sen städade jag hela huset med gamla Fredagspoddenavsnitt i öronen. När huset var rent åkte vi över till När och stannade till på bageri Bosarve för lunch. Jag åt deras grillade macka med chèvre, valnötter och honung. När vi kom till huset hade vårt badkar kommit! 200 kilo ren skönhet. Jag inspekterade det nymålade rummet och grönskan utanför fönstret smittade av sig på väggarna. Vi ställde in de sista lådorna och målargrejerna i förrådet och där började vi bläddra i husets gamla böcker som de förra ägarna lämnat till oss. En av de tidigaste böckerna som hör till husets första ägare är denna från 1891. Huset absolut äldsta bok är bibeln. Husbibeln. Från 1863. Den verkar varit på vift men hittat tillbaka till huset igen, vilken tur! Biblia. Från gamla ägare till nya. Lynn fick skriva våra namn på den nya brevlådan. Sen gick vi iväg med den. och satte upp den i raden av grannar. Nu går det bra att skicka kärleksbrev! En granne kom förbi och ville prata om regnvattenslösningen vi planerar att installera samt bjöd över oss till midsommar nästa år. Framtiden! ❣ Medan Pontus städade ur bilen tog Lynn och jag en cykeltur. Bara han och jag. När vi kom hem till Alskog igen kändes det i hela huset att det var dags. Allt är klart, det är dags att runda av. Lynn höll ett litet tal han skrivit till huset. Sen tog vi den lilla promenaden en sista gång. och åkte till Bruna dörren i Ljugarn för att fira. Tystnad och en tår i bilen blev till stimmig uteservering och pingisturnering. Vi åt potatis- och lammpizza, åkte hem och somnade tidigt.För morgonen efter var vi ute redan vid sju. Mot Stockholm, hej då Alskog och tack för nio underbara år! Tiden. Vilken grej.❣️
