God middag! Nu har vi landat i Gotlandshuset och det känns tryggt igen. Det tog oss två dagar att förstå hur man fick igång varmvattenberedaren (det var en knapp som rostat lite) och jag tror vi haft möss under köksbänken. Men, vi har Amason i högtalarna, en eld som brinner i kakelugnen och i onsdags när vi kom hit var det 17 grader. Jag var lite orolig för hur det skulle kännas att vrida om nyckeln igen, men det var som ett helt annat hus. Ombonat, fullt av kärlek och värme. Det var vårt hus. Vilken jädra pangkåk vi har. Så mysigt. Så stort! När vi kom fram var jag tvungen att gå runt och titta i alla rummen igen. Göra som Lynn gör varje gång han kommer in i ett trapphus med akustik och skrika lite. Men jag gjorde mer saker. La upp frukten och grönsakerna i skålarna. Det känns mer som att någon bor här då. Att glasverandan är tom på växter är ju lite trist, men frukt kan vi ju ha framme nu när vi är här iaf. Jag var tvungen att lägga mig i vår härliga säng och titta ut över vardagsrummet. Den är mjukare än i stan. Lynn hittade sina leksaker direkt. Jag packade upp för det är skillnaden mellan borta och hemma. Lådor och skåp. Detta är på riktigt hur jag packar oftast. Väntar till sista minuten och bara tjoffar ner grejer. Femtioelva överdelar och så ingen kjol till det. Får köra blus och strumpbyxor, hehe. Viktigt med musik. Vi har inte gjort en riktig Gotlandsplaylist än, men jag tänker att det är mycket svenskt på den. Tipsa gärna. Dags för middag. Vi svängde ihop enkla lammbiffar med potatis, stuvad spenat och tomat. Jag äter aldrig lamm i Stockholm men här är halva köttdiskarna fyllda av det. Sen premiäreldade vi. Kunde inte sluta. Det är detta som särskiljer denna resa mot sommarens. Elden, äpplena, tystnaden och hemkänslan. ♡
