God morgon! Jag vaknade tidigt idag, vem är förvånad? Pontus och Lynn var på Stelor igår kväll och jag vaknar alltid med tanken "kom dom tillbaka eller är dom döda?" om jag sover när de kommer hem. Lynn somnar alltså i bilen och jag somnar otroligt tidigt när jag är ensam. Känner ni också så då och då? Eller är min hjärna helt knäpp? Tex om Pontus och Lynn åker iväg och ska handla och ta ett snabbt dopp i havet. Hjärnan försvinner iväg till funderingar på hur jag skulle reagera när jag fick beskedet. Jag hoppas att det är friskt, att man bara inte pratar om den sortens känslor. Att det en skyddsmekanism där hjärnan övar eller nåt. Typ som när man går över en bro och tänker om man skulle hoppa, vilken man inte alls vill, men tänk om man skulle?? Till något helt annat. Jag vaknade tidigt även på Bungenäs. Helt ärligt är jag så himla rädd för att vara bakfull så jag gör allt in min makt för att må bra även dagen efter en härlig middag. Jag klarar helt enkelt inte av att bara ligga och såsa i ett varmt litet rum med huvudvärk utan väcks tidigt av mig själv, dricker en liter vatten och beger mig ut. Just denna morgon kände jag mig helt okej, även om jag faktiskt ofta blir väldigt lätt bakis och känner mig skakis, kanske just därför jag är så försiktigt med det. Plus att jag hatar att ha kemisk ångest. Nu när jag skriver om det tror jag faktiskt att det handlar om att jag det senaste halvåret liksom bestämt mig för att sluta göra saker som är vana och istället göra det som jag mår bäst av. Så jag sprang ner till kalkladan och satt på bryggan en stund istället. När jag kom upp till huset igen var Pontus och Lynn inte där. De hade gått ner till havet och badade så jag hoppade i topless i trosor jag med eftersom badkläderna låg i bilen på parkeringen. När de andra vaknade åt vi frukost tillsammans och promenerade ner till kalkladan ihop. På Nyströms, som är ett litet fik, fick barnen glass och vi cappuccino. Bara goda saker i den här kylen. Det finns inte så många gamla hus på Bungenäs, men de som finns är mycket fotovänliga. Sen tackade vi för ett utmärkt dygn i norr och kringelkrokade oss en ny väg ner hemåt. Vid Kappelshamn stannade vi till utanför Kullshagebruk som själva säger att de är Gotlands hemligaste trädgård. Här vid vägen hittar man ett skåp med blommor, grönsaker och annat som man kan köpa. Men bakom skåpet visar sig en dold stig. Följer man den kommer man till Annas trädgård. En klassiskt anlagd magiskt vacker och böljande trädgård med äldre grödor, blommor och sallad. Efter en rundvandring från Anna så gick vi hemåt. Jag gjorde en sallad på grönsakerna vi köpt. Det blev söndag! Jag tog på mig min vita klänning med dragsko under bysten, som jag såg var på rea här nu. Mot stranden. Med kaffet, croissanten, utsikten och havsbruset. Jag tog nästan inga fler bilder den söndagen sen, men låg i sängen och sträckkollade Allt som blir kvar. Tycker den är så fin och hade svårt att sluta titta. Även om jag ju har lite koll på den verkliga inspirationsförlagan så vill man ju verkligen veta vad som ska hända med de tre! Så himla fint gjord serie av Sandra med sommarkänsla, fantastisk musik och otroligt vackert foto. Älskar Simon och hur hans karaktär introduceras i serien. Ny dag och ny vecka på Gotland. När killarna vaknade dukade vi upp frukost i trädgården. Det är riktigt ängslikt här nu och träden mår så bra. De älskar skur + sol-konceptet. Sista dagarna som sovrummet är så här stålblågrått. Vi skulle åka till Hemse och köpa mer färg. Jag såg ut så här. Innan Hemse stannade vi till vid Strömmaån och tog en promenad. Väl hemma igen svängde jag ihop en lunchsallad på grönsaker från Kullshagebruk, fetaost, parmaskinka och frön. Enorma basilikablad. Sen var det dags att sätta igång. På eftermiddagen lagade jag middag långsamt och drack ett glas immigt riesling med isbit vid spisen. Smörstekt torsk, betor med brynt smör, en hemgjord aioli med mycket vitlök och syra samt haricotverts, gurka och gräslök. Så himla gott!! Kanske sommarens godaste tallrik? Kände mig som Siri Barje. Mina händer på kvällspromenaden. Ett bevis på lyckad dag. Puss!
