God morgon! Det är lördag morgon när jag skriver och hela huset är fullt. Maje sitter i Lynns gamla barnstol som vi fyndade på loppis vår första sommar här 2017 och äter sin gröt. Anna och Sigge gör kaffe och Lynn tittar på Sommarlov. Pontus sover än. Allt är precis som det ska. Det är sista sommaren i det här huset och i tisdags sålde vi det. Hoppas nästa ägare får samma härliga mornar som vi haft i det här huset nu i nio år. Lugna och stimmiga på samma gång. Att vi slog till på ett sommarhus mitt i brinnande sorg och bebisbubbla var kanske det bästa vi gjort. Jag var ju inte ens här och tittade på det men litade på Pontus och sa, bara vi blir lite gladare så testar jag vad som helst. Nu är vi någon helt annanstans i livet och kris och panik ligger långt borta. Huset på När har vi tittat på tillsammans sen november och har en helt annan plan för vad det ska bli i vårt liv. Istället för tio år av vänner, fest och familj, kanske 40 år för oss. Jag ser huset på När som en 40-årspresent till mig själv. Inte inslagen med rosett och redo att packas upp men som en dröm att förverkliga, kunskaper att utveckla och intressen att nära. En trädgård, ett hav utanför fönstret, en äng att låta lamm få beta på. Det är mulet men vi ska åka ner till havet ändå. Det suger och speciellt på morgonen. Låta vinden ruska om en när man sitter med en kaffe i handen. Det är all skillnad mot vardagslivet i stan. Det är ingen prestation alls. Den här veckan har varit en riktig virvelvind. Vi hade visningar och sålde, Sigge, Anna och Maje kom, Mira kom, vi jobbade i 14 timmar två dagar i rad och sen kom den stora stormen. Blixtarna slog ner runt huset och regnet kom från sidan och smattrade mot de kalkade väggarna. Vi spelade spel och tittade på Downton Abbey i sängen. Idag är det vilsamt och morgonen börjar som att vi har tusen likadana framför oss. Men det är den sista på detta vis, när vi alla är tillsammans här. När Sigge, Anna och Maje åkt hem har vi resten av sommaren bara för oss. Vi ska flytta och vila. Jag vill läsa klart min bok och låta allt sjunka in. Jag vill måla ett golv och planera trädgård med Sara på Ala gård, bada i havet med stora vågar och packa ner viktiga saker i lådor. Men just nu, när Anna står bredvid mig med Maje i famnen och Lynn skrattar åt något roligt på teven vill jag vara prick här. Här och nu, en stund som inte kommer åter. Det gör de ju aldrig. Men just idag är det extra tydligt.
