Hej från ett dimmigt, grått, ruggigt och alldeles underbart Gotland! Nu är vi äntligen här. Jag smyger runt i alla rum och säger hej till huset, har mjukiskläder och samma hårknut som jag reste med igår. Allt är mjukt och snällt, försiktigt och längtansfullt. Det är en speciell känsla att komma hit i regn. När vi köpte huset för tre år sedan var det en regnig julidag vi satte våra fötter på stentrappan för första gången. Nu är det lite mer hemtamt, kossorna på grusvägen känns bekanta och jag vet var i dikena jag hittar vallmo. Idag är första hela dagen på nio veckor här. Den 17 augusti åker vi hem. Det finns så mycket framför oss. Jag tänker på lata stranddagar, vänner i ladan och hönsen som vi ska hämta i veckan. Men än så länge tar vi det lugnt. Idag blir det en grå långpromenad bland raukarna och många koppar kaffe. Tänk att det börjar nu, den här magiska perioden. Den som känns så långt borta i november och kanske mer än någonsin i år. Tacksamheten över det här stället, att vi är friska och att naturen är så snäll mot oss sköljer över mig. Trädgården prunkar och vill bli rensad, huset ser ut som det alltid gjort och det är så tryggt och snällt allting. Men nästan lite på låtsas också. 🍃
