Jag tog bara några få bilder på fredagen så jag vet knappt om det räcker till ett blogginlägg. Men ibland måste livet levas och kameran vilas. Dock hade jag uppenbarligen svårt att hålla mig ifrån den ändå eftersom allt här på Stelor är så oerhört vackert. Vinrankor som klättrar över stenhusväggarna. Och sen här platsen, som det kanske stod någon för 300 år sen vid och malde mjöl på stenarna. Eller vad vet jag. Salig blir man för mindre iallafall. Solvarm vit kalksten. Bara vi var uppe, som man ser på rullgardinerna. Men så är det ju som barnfamilj. Alltid först på frukosten. Trodde vi. Tills vi möttes av några nyduschade amerikanska turister som berättade om hur skönt det varit att yoga vid soluppgången. Hee. Där låg vi i lä. Bästa bordet knep vi dock. Lyx att inte göra frukost själv och slippa diska för sommarens tusende gång. Det har hänt så mycket med Lynn den här sommaren. Han har växt massor, pratar ohämmat, slutat med blöja (för er som undrat så slutade vi bara en dag, sa att de var slut och sen dess har det gått bra med lite lagom många olyckor som det är) och känns mer och mer som den självklara tredje delen av familjen. Vi pratar om hur det ska bli sen när vi flyttar, om kompisarna i stan och han berättar vad han tänker och funderar på. Njutstund med havrelatte i morgonsolen sista helgen på semestern. Sen hämtade vi upp tjejerna med vår hyrda partybuss och sekunden de kom sänktes mina axlar tjugo centimeter. Som jag älskar dem. Och som jag kan vara mig själv. Att få ge dem en barnfri helg i vårt hus är det minsta jag kan göra för att visa min kärlek. Vill leva i kluster med dom resten av livet. Tjejer. <3 Sen drack vi Barolo i trädgården och tillbringade riktig kvalitetstid tillsammans för första gången på flera år. Att få prata till punkt, prova tusen klänningar inför morgondagens bröllop och ligga i en hög i sängen, det finns inget jag hellre gör en fredag. ?
