Glad påsk kära ni! Hur mår ni? Nu sitter jag i soffan i Gotlandshuset igen och skriver till er på morgonkvisten. Allt är som det ska! Jag älskar förändring men just här vill jag att det ska vara samma. Kanske för att det är svårt att längta efter något man inte vet hur det känns. Här vet jag exakt hur varje andetag, doft, trappsteg, klippa, sandkorn känns. Det är som det ska vara, prick allting.Huset var så snällt mot oss när vi kom fastän vi kallställt det för tredje året i rad. Ett rejält stenhus med hög grund och minst hundra år på nacken tål lite vindar och snö. Inga överraskningar förutom att en mus knaprat lite på vredet till vår dualitbrödrost (så konstigt val av allting) samt en skärbräda och lämnat en bit av skärbrädan under en kudde i soffan. Bäddat för vinter. Svårt att vara arg på dom när dom är så gulliga. Men en liten mus gjorde ingen större skada, värre var det när vi hade huset varmt. Ojoj då var det musfest hela vintern.Nu är mamma, Andrea, Sigge och Anna här och vi har massor av roligt på schemat. Idag ska vi till havet och så ska Lynn få leta efter påskägg. Jag har bakat frukostfrallor och pyntat huset. Påskliljor, girlanger och annat enkelt. En knuten sidenrosett på ett handtag. Några danska choklad och marsipanägg ligger i en skål. Det måste för övrigt vara det ultimata vuxentecknet. Att lyckas ha godis i en skål framme. Jag minns när jag var liten hemma hos mormor och farmor och bara tittade häpet ner i skålarna och bara hur går det till?? Hur lyckas dom inte äta upp allt på en gång? Nu tycker jag att det är en mysig känsla att härliga saker finns framme för alla att ta när de vill. Just chokladägg och påskliljor är mitt favoritpynt till påsk. Det behövs inte mycket mer tycker jag.Annars då? Jo, jag har motat bort en liten förkylning i en vecka och nu känns det som att den kanske är borta för gott. Jag längtar efter att springa över fälten och basta nere vid havet efteråt. Vi köpte lamm från granngården här på ön som har de finaste djuren så ikväll blir det grillpremiär.Jag bara njuter av allt. Alfapet och ledighet. Familjen nära, så som jag vill ha det. Ibland får jag nypa mig i armen över min familj. Tänk att jag fick den roligaste och mysigaste?Tacksamheten är töntig men viktig tror jag. Jag slökollar på Lennox Hill-sjukhusdokumentärerna på Netflix på kvällarna och minns så mycket saker från när jag själv var på sjukhus. Hoppas vi inte ser dig här något mer, brukar de säga på Radiumhemmet. Otroligt hur man kan vara kirurg och charmig på det där sättet som de är i serien. Noll procent torra. Jag trodde man var noggrann och nördig eller charmig och showig. Tydligen finns hela paketet i USA.Tacksamhet är väl också ett ålderstecken kanske. Att kunna se saker långsiktigt. Att varva det och samtidigt vara i nuet.Fastän det är helt underbart att vara här nu när solen skiner in och de andra ligger i sina sängar och snusar kan jag inte låta bli att tänka på sommaren. Nu är träden kala, golven kalla och vinden bitig. Men en optimist skulle väl säga att det bästa inte hänt än, att vi har det framför oss. Det bara ligger där i skålen och väntar på att bli plockade, dagarna. En i taget.Hoppas ni får en underbart vilsam, njutit, rolig, röjig påsk med allt ni önskar. Vi hörs imorgon! Puss! 💛
