Vi åkte till Gotland i sju dagar. Med mamma. Den där extra höstresan efter en vår där allt uteblev. En extra vecka av röda löv, ensamma stränder, höga vågor, absolut tystnad och opretentiöst liv. Samma rutiner varje dag. Jag vaknar med Lynn mellan mig och Pontus. Vi ligger och mojnar oss och pratar om vädret och dagen. Pontus går upp med Lynn och sätter på Alfons i högtalaren och rasslar med kaffekvarnen. Lynn står på en pall och hjälper till, jag ligger i sängen och skriver, tittar ut över trädgården genom de skira gardinerna och ser det nymålade uthuset som Pontus fått ryck och gjort om. Ett danskt kusthus ska det bli. Inte vara trädgårdens skamfläck längre. Sen upp och så kommer mamma ner för trappan. Stel i benen för vi springer varje dag. Vi äter frukost tillsammans, troligtvis gröt. Sen ut på utflykt, gå långt, hem och är trött. Vila. Jobba. Sen springa. Sen vin, pussel, brasa, middag, Sopranos, choklad, mer vin och i säng. De bästa stunderna är att få gå och lägga sig i den varma sängen igen efter frukost en stund. Hela huset är kallt med sängen är fortfarande varmt från natten. Att få springa i motvind hela vägen ner mot havet och i skogsdungen blir det äntligen lä. Jag springer längs hästspår i gruset och rasslande löv som släpper från sina träd. Vågorna är tio meter höga vid hamnen. Det lyser i fönstret på temperahuset som har öppet fastän det inte är turistsäsong. Det finns en eld där inne, och de sista dahliorna står i en liten bukett på disken. Jag trånar efter en söndersliten mjuk engelsk fåtölj. Jag är alltid lycklig på Gotland. Så lycklig. Men så vet jag att det är en parentes i livet och alla måsten. En tomhetslucka som vi kan kasta oss in i då och då där allt står still. Där struntar jag i att bädda sängen, sitter tätt med mamma i soffan, lyssnar på Lynns långa utläggningar om olika sorters myror, vi bakar schackrutor som blir brända. Det är bara en vecka men det räcker längre än så. Det fyller på varje depå inom mig. Jag tror det är acceptans av tid och rum. Rutin och samma om och om igen. Vågor som rullar in, rullar ut igen. Alltings existens. Skönhet och lunk. En höstvecka på Gotland. 🌊
