Vi var på Gotland under Kristi Himmelsfärdshelgen och nu har vi kommit fram till lördagen som var vår allra sista heldag här. Jag hade jeans, frisyr och blårandig tröja. Så fort jag gör något med håret tänker jag, varför gör jag inte grejer med håret oftare? Sen glömmer jag det. Det var soligt och varmt. Varför är det alltid så? På en dag går det från vinter till sommar och så blir det knappt någon vår alls. Våren är en stort påhitt för att vi ska orka med hela långa vintern tror jag. Färgen i punschverandan hade torkat och det såg fint ut. Dvs ganska likt som det var innan men nu snyggt, rent, utan små hål och fläckar. Jag filmade ett samarbete som gjorde att jag såg så här blid och snäll ut. Här står jag med lite gotländska sallad. 1930-klänningen åker på när jag vill vara extra fin. Jag gjorde en stor sallad till Pontus och mig med sparris, potatis, ägg, gurka och dill. Receptet kommer på min Instagram inom kort. Det blev så gott! Visst tillagar ni sparris på kocken Clare de Boers sätt? Det allra bästa. Man steker ett knippe trångt i en liten stekpanna med olivolja efter att man sköljt den i vatten så att vattnet följer med ner i pannan, sen fort på med lock och stek i ca 2-3 minuter. Då både stekts och ångas den. Viktigt med al dente, lika viktigt som med pasta! Fusk-pocherade ägg är helt vanligt löskokta ägg som man delar först i salladen med en kniv. Lynn kände sig krasslig och då blir jag en sån där jobbig mamma som har svårt att njuta och göra något alls tills han är frisk. Jag bara vakar och ställer tusen frågor om hur han mår. Måste skärpa mig. Är jag onormal eller är det någon mer som känner igen sig? Det gäller fler saker, att jag har svårt att njuta om det är något som är i vägen och skaver. Jag vill göra allt i rätt ordning. Så vi stannade hemma och vilade, jag läste bok i skuggan och vi gjorde inte många knop. Det kan ju vara rätt bra det med. Till mellis, ros-te och jordgubbsmoothie med kokosnöt. Ros-teet fyller hela rummet med sin blommiga doft. Jag fick det av Anna i julklapp, tror hon har köpt det i Berlin. Jag tog en långpromenad och pratade med Alice i telefon, fick otroliga sommarlovsvibbar av det. Så som vi pratat i telefon om allt sen 1996. Sen roade jag mig med att plocka och fixa hemma. Vi hyr ut vårt hus till samma kvinna två veckor om året, före och efter vi själva är här på sommaren, och jag myser så vid tanken på att hon ska se allt som sitt. Hennes sommarporslin, hennes servetter i lådan, hennes favoritkopp. Det blev ny dag, vår sista för den här gången. Lynn vaknade friskare och jag var blå. Vi tog kaffet på stranden, en allra sista gång för nu. Jag sa hej då till åkrarna. och de munblåsta glasen som lämnar så vackra solfläckar på väggen. Jag dammsög och svabbade så golvet glänste. Vi bokade en reparatör till tvättmaskinen som gått sönder för att en mus gnagt av en sladd och så packade vi våra väskor. Hej då huset. Det sista vi gjorde innan vi åkte var att ploppa ner färskpotatis i pallkragen. Köpte varsin glass och åkte tillbaka till stranden, tvättade av oss runt munnen med havsvatten och åkte hem. Nu väntar de sista fullspäckade veckorna i stan, måste komma ihåg att andas!
