Det är något särskilt med de sista dagarna på ön för sommaren. Tidigare år har jag längtat hem till stan mer, men de sista augustidagarna är alltid de bästa. De är lugna, tysta, det är bara vi och våra rutiner. Jag gör frukostbrickan på söndagsmorgonen. Tar med den ut på trappan. Lynn och jag pratar, han har blivit så himla stor den här sommaren. Inte bara på längden, utan även i sin person. Vi bokar innebandyträning, pratar om allt han kan göra själv, köper byxor i en storlek större, planerar hösten. För min egen del så tänker jag både på det yttre och det inre, och det som ligger utanför. Hur ska höstterminen bli? Vad ska jag göra annorlunda? Nya skönhetsrutiner, ny träning, ny basgarderob, new year new me osv. Vi bestämmer att vi åker hit på höstlovet, kanske med kompisar, men måste tillbaka innan dess förstås. Jag börjar sakta planera för hemfärd. Rensar i alla korgväskor. Plockar ur luddig läkerol, kvitton, hårscarves, solkräm. Torkar av hyllorna och putsar glasen. En vecka efter att vi åkt kommer bänkskivan hit och till badrummet. Jag planerar vad jag ska ställa på den. Den där allmogebrickan i trä jag fyndade på loppis, med croissanter och glaskupa på, krukor med färska örter såklart. Mitt eget lilla Atlelier September här nästa sommar. Vill hämta mina kompisar med bil, vara här ensam med dem, visa dem det jag älskar och ge dem det. Känns svindlande att det ska bli en nästa sommar. Jag inte förstå att jag ska vara 41 och bo här igen. Varför är tid så svårt att greppa? För den rusar fram såklart. Tiden går fortare än hjärnan tycker jag, tyvärr. Man får stanna tiden på de sätt man kan. Sitta och prata på trappor, läsa en bra bok om en annan värld, umgås med sina vänner planlöst. Vad mer stannar tiden? Nikita har ett sjätte sinne och vet när vi är på väg till stranden. Glöm inte mig säger han. Men först göra lite nytta. Det finns alltid något att göra i trädgården när man har en tomt. Det växer så det knakar den här sommaren. Jag klipper gångarna i gräset igen. Räfsar upp fallna löv och kvistar. Sen satte vi oss på cyklarna och for ner till vår närmaste strand. Den ligger gömd bakom högt stickigt gräs. Här kan man ligga och läsa med en saftig persika i munnen. Jag är halvvägs in i Krogen och älskar att befinna mig i den världen. Att få vara i Gervaise tvätteri, läsa och verkligen känna hettan, fukten, dofterna. Havet har blivit kallt igen men vi badar ändå, för när ska man annars? Jag lapar sol, men med 50 spf. En liten eftermiddagskaffe. I min bästa stol i trädgården med min bok. Så ska sommaren avnjutas. På eftermiddagen, couscous med det som finns i kylskåpet. Lagrad getost, persilja och sultanrussin. Kvällspromenad förbi våra grannar med hängmattor i träden. Vad fint att få vara i sommaren. Glad fredag! 🌞
