Sista dagarna på ön var regn regn regn. Jag smög upp till gästrummet på övervåningen och satte mig och jobbade några timmar för att smygstarta känslan av vardag. Utsikt mot blöta äppel och päronkart i träden. Liva upp dagen med en liten promenad. Det vet man säkert, bara för att det regnar kan man inte sitta inne. Då blir iallafall jag regndeprimerad. Vi åkte till Torsburgen som är en högklint med en av Nordens största fornborgar. Här finns en grotta och här brann skogen 1992. Det ser man fortfarande i landskapet som är väldigt trolskt. Efter regnutflykt får man brasa. Varma strumpor, kaffe och pussel. På kvällen gjorde Pontus sin goda bolognese. och jag började säga hej då till åkrarna och gårdarna under kvällspromenaden. Det blev ny dag, måndag, och den blå himlen visade sig! Jag hade beställt en ny kalender för att styra upp mig själv men blev bara trött. Varför lyckas jag aldrig? I våras råkade jag köpa en kalender där det stod 2223 och inte 2023 som jag trodde och sen var jag i osynk. Så det fick bli en 2324 för att kroka an nu efter sommaren men då visar det sig att jag klickat hem en liten variant! Jag som haft samma kalender från Ordning & Reda sen tidigt 1990-tal. Går jag in i en ny livsfas nu med en liten? Vem är jag ens nu? Hej då gulliga bolliga träd och vingliga gamla staket. Jag gjorde det mysigaste jag vet, hängde i köket nynnandes med ett glas vin och lagade middag i timmar. Det blev en tian med tomatsås. Så himla gott! Receptet hittar ni här om ni vill passa på att laga med alla zucchinis, tomater och auberginer som finns nu i skördetider. Det blev ny dag, tisdag, och bara ett par futtiga dagar kvar tills vi skulle åka hem. Jag började med några timmar jobb i mitt landetkontor en trappa upp. Sen drog vi på utflykt bland forsar och flugor, grodor och annat att utforska. Älskar min familj den är så gullig! På onsdagen fotade och filmade jag ett samarbete i den lilla ljusstrimma jag kunde hitta. Undrar om det känns som att jag fått färg sen när jag kommer till stan? Först där brukar jag se mig själv klart igen. Vi åkte till brödbilen. Det blåste och drog. men det sista kaffet på stranden behöver ändå drickas. I fem nyanser av grått. Det klarnade upp och vi åkte till När för att frottera oss med öns finest. Är det nästa sommar jag blir omvuxen? Det är nära nu. I fredags regnade det och regnade. Vår pump gick sönder mitt i svabbandet, vi hade slut på dammsugarpåsar och jag fick ett roligt besked som pirrade till. Allt på en gång, så redo för hösttermin! Jag promenerade, tänkte på allt och åt årets första salmbär som jag hittade längs grusvägen. När jag städade i alla rummen tittade jag på tavlorna och tänkte att de kommer nog alltid hänga här. I alla år. För även om vi växer, far fram och tillbaka, jobbar och längtar står huset här när vi är redo att återvända. Stadigare än vi, och så snäll så snäll. Tur att vi kommer tillbaka redan i september! Då beställer jag sol tack! Och äppelmust. Puss.
