God morgon! Klockan är före sju här i Gotlandshuset och jag är först uppe. Det är höst i luften, glasrutorna i punschverandan är immiga för första gången sen vi kom hit och jag var tvungen att dra en filt över knät när jag satte mig i soffan. Nästan lite mysigt. Den tidiga hösten är min favoritårstid, absolut. Hemma väntar vardagen igen, ett stort paket höstkläder till Lynn som jag beställt, jobb, förskola och mina vänner. Jag saknar dem så oerhört. I vanliga fall ses vi ju lite då och då på sommaren, men i år försvann ju vi från fastlandet redan 1 juli och sen dess har jag bara träffat några av dem, de som kommit hit. Angående jobbet i höst så är det prick samma som vanligt. Hur länge har jag jobbat med blogg, ÄH och brudklännigarna egentligen? Sen 2012? Fem år med samma jobb, som frilans. Det är ändå tryggheten i det ovissa. Skönt. Hur kommer det kännas att vara tillbaka på jobbet 100% igen? Jag som tycker att jag jobbat fullt ut på min halva föräldraledighet, vad ska jag göra av all tid? Längtar efter att sitta på Il caffé och jobba vid datorn, köpa med mig en blomkvist från Christoffers blommor, ta en kaffe to go och hämta Lynn på förskolan ett stenkast bort. Det blir en fin höst. Men hur ska jag klara mig i vår "lilla" lägenhet i stan? Kommer vi inte bli klaustrofobiska efter alla veckor med oändliga kvadratmeter (huset är 104+54 kvm med 2 923kvm trädgård) och en hel ö av lek och spring? Vi får titta ner i kalendern och hitta första bästa långhelg och boka en båtbiljett tillbaka. Att det skulle kännas så här efter nästan två månader, huset som en del av kroppen. Aja. I torsdags var jag mitt i inspelningen av Äntligen hemma och Gotlandslantköket vi gjorde här. Jag tog med kameran när vi var ute och filmade en hel dag. Så här såg det ut: Först åkte vi hit, och blev välkomnade av tre damer på rad. Lyckliga gården! Jag hade som uppgift att hitta ett ställe där vi kunde filma som både var vintagebutik men också gärna lite gård. Sagt och gjort så hittade jag det mysigaste. Fina Elin välkomnade oss. Hon bodde ju i Stockholm förut (men är Gotlänning från början) och drev butiken Lyckliga gatan i Midsommarkransen. Nu driver hon Lyckliga gården med sin man, och här kan man verkligen hitta allt man älskar. Elin klippte några blommor ur odlingarna och satte i vas för att vi skulle filma. Gårdens tupp, som jag har för mig hette Jerry eller något liknande, spatserade stolt över ägorna. Linslus. Inne i butiken såg allt väldans köpvänligt ut i det sirliga ljuset. Jag i spegeln. En 1800-talsbricka jag ville ha. och superfina grönaktiga glas. Plus denna blåvita till samlingen. Dags att kika in i hönshuset! Birgitta och jag. Måste lära mig att hålla bättre, men var lite skrajsen. Förlåt Gittan. Jag fick så fina ägg! Gröna och spräckliga och alldeles lena. När vi var färdigfilmade tog vi bilen ett stenkast ner mot vattnet och stannade till på Hotell Djupvik för lunch. Min första poké bowl. Iallafall på ön! Sen filmade vi lite slow motion-bilder på stranden. Och uppstarten av programmet på Liste gård. Måste hitta perfekta platsen för hängmatta i vår trädgård. Bonden visade oss vägen ner för hagarna, med hunden Mira(!) i spetsen. Vi skulle nämligen få kika på hans lamm! En var tam, Frankie, så honom gosade jag lite med. På vägen tillbaka stannade vi till på ett vildmorot och prästkragsfält och filmade påan till programmet. Jag försökte komma i stämning för att kunna förklara kärleken och hoppet inför mitt hus. Älskar det så mycket, och allt det står för. När augustisolen går ner och strålar genom vår glasveranda blir jag nästan salig. Och på kvällen berättade Pontus om alla utflykter han och Lynn gjort under dagen och bjöd på finchoklad de köpt på Närholmens naturreservat. Där slutade torsdagen. Puss.
