God morgon! När ni läser detta befinner jag mig uppe i Bungenäs på norra Gotland. Vi är hitbjudna av vänner och ska fira Halloween en femtielfte gång. När blev Halloween så här stort? Hände det i år? Eller är det bara att jag har skolbarn nu och ser det mycket mer? Vi ska iallafall grilla korv, gå mellan husen i området och sen äta middag ett stort gäng. Det är mysigt vilken sammanhållning de har där uppe, som ett eget litet community på näset med bilförbud och låga hus som smälter in i den karga naturen. Det är något helt annat än här nere på södra ön. Här fylls utsikten av enorma ekar och stränder, lummighet och grönska. Uppe i norr känner man mer magi och närhet till naturen, den är inte lika tuktad. Med stora kalkstensbrott och steniga stränder fulla av fossiler och rester från när militären ägde området. . Lynn har varit lycklig i flera dagar. India och Enzo går nämligen i hans skola, eller han går i deras kanske man säger, och det finns något extra fint i att ha äldre kompisar man kan betrygga sig med på skolgården när man är ny och falla in i gamla vana mönster här på ön när man är ledig. Lina och Filip är dessutom både lika och olika oss. Lina är en otrolig fotograf och så himla varm och rivig, tar livet med en klackspark och Filip har energi och samtalsämnen så det räcker en evighet. Det är aldrig tråkigt när vi åker upp och hälsar på. Det är som att följa med i en virvelvind av vänner, barn och grannar. Älskar det! Förhoppningsvis ligger jag fortfarande och sover nu, men det är tveksamt. Höstlovsveckan började med en disig morgonpromenad och både Lynn och Nikita skulle med. Det tar ett par timmar här på morgonen innan solen visar sig, som en slöja av höst. Här bygger vår granne själv ett eget hus från grunden. Vi åkte till Stånga trädgård och köpte pumpor och lökar, klappade på lammen som smitit från hagen. och sen hem för en snabb lunch och fixa och dona. Yoghurt, granola, blåbär, jordnötssmör. Favoritgrejer. Efter maten gjorde jag mig en vaniljmatchalatte. Jag bara droppar några droppar vaniljessens i havremjölken. Det blir så himla gott. Sen tog jag med lökarna vi fått med oss från stan och köpt på handelsträdgården och sen var det dags att fylla trädgården. Olika sorters tulpaner, narcisser och kungsängslilja ser jag fram emot att plocka in och sätta i vas i vår. En liten slurp. och så ner 10-15 cm i jorden. Jag planterade på många olika ställen för att se var de trivs bäst. Längs med ladan, i rabatterna, här vid lavendeln och runt pionbuskarna. Äpplena vi förvarat i frysen i källaren hade klarat sig fint så de mustade vi under eftermiddagen. Men solen går ju ner redan innan kl 16 nu så hela eftermiddagen och kvällen är ett enda långt mys i vardagsrummet på varsitt lammskinn. Nu har vi hunnit se Notting Hill (5/5), Medan du sov (4/5) och Gifta på låtsas (3/5) i vårt 1990-tals romcom-maraton. På tisdagen gick jag ut tidigt i diset igen. Sen var det dags för det dagliga baket. Det är så enkelt att baka här på Gotland med stort kök, stort skafferi och massa tid. Det blev en smörig och syrlig päronclaoufotis med kanel och kardemumma. Receptet hittar ni här. Jag njuter så mycket av att göra det mysigt och vackert här i huset. Der är mitt snabba sätt att få direkt belöning. På eftermiddagen hyrde vi bastun nere i Ljugarn och Pontus badade i havet. Det blev onsdag i vårt höstlovsliv. Lyxigt att Lynn fick min Travolta-haka. Jag fotade ett samarbete i det mkt tillfredsställande ljuset i punschverandan. Svårt att hålla ögonen öppna dock. Dags för dagen utflykt! Jag hade kjolen och tröjan jag får mest frågor om och som jag burit kanske 80% av den här hösten när min garderob varit mindre än vanligt. De är från Arket och Gina Tricot men finns tyvärr inte längre. Bruna strumpbyxor från Swedish stockings. Vi åkte till Stavgard och gick stora rundan. och sen när vi kom hem gjorde jag slag i saken och målade om sovrummet. Igen. Tillbaka till en kallare blå ton, men ljusare och krämigare än den skitiga blågrå tapeten som suttit här sen 1990-talet. Medan det torkade hängde jag ute i trädgården, räfsade löv och nynnade nöjt. Tillbaka hit kommer vi ju inte förrän nästa år, så då är det bara att njuta medan det går. Puss hörs snart! 🍁
