God morgon! Ja, var ska jag börja? Det är en himla käftsmäll att komma till Gotland. På två sätt. Jag har insett att det inte bara är mig det är fel på. Att det är jag som är en överkänslig typ som liksom inte kan varva ner som andra normala lediga människor, iallafall inte bara. Det är helt sjukt att ha ett gammalt hus och hur det beter sig! Och känslorna man känner inför det. Samtidigt som man typ vill ruska om det och skrika "funka dåååå" så vill man klappa på det som en gammal tant som tittar på en med sina djupa barnsliga ögon och håller i ens hand. Det är därför jag kastas fram och tillbaka emotionellt så fort jag landar här. Skyller allt på huset. För samtidigt som det är det vackraste, finaste, pampigaste av Gotländslka kalkstenshus från förra sekelskiftet slutar elen vips att funka fem minuter innan vi kliver in, för att sen helt sluta ta upp vatten ur brunnen. Men vi tar det från början. Vi kom hit i måndags kväll och då vägrade alltså elen att funka. Jag var inte särskilt orolig för så är det med Gotland. Strömavbrott och eltjosan titt som tätt. Efter en timmas joxande funkade det dock igen, men jag var lätt uppskakad. Ville ju packa upp fina lampetter och ställa blommor i vas ni vet, inte oroa mig för elproblem. Vi dammsög upp fyra miljoner flugvingar och döda flugor sen och började sakta packa upp. Hade världens mysigaste kväll framför brasan då Lynn gjorde det sjukaste. Han klättrade upp i sin säng och nattade sig själv! Har aldrig varit med om maken. Gissar att han var lika slut som vi. Men på tisdagen, alltså igår. Det var då det började på riktigt. Testet mot min karaktär. Fast inte direkt. Först åt vi frukost. Den här platsen vid köksfönstret är så mysig. Man kan titta ut över det som ska bli syrener så småning om. Jag dukade upp mackor och pålägg. Ägg. Satte fjärilsranunkler i en liten karaff. Bäljade i mig kaffe. Hängde upp den där lampetten jag längtat efter att se vid kakelugnen. och sen gick vi ut. Den här morgonen skulle målarna komma och sätta upp de fönster som hunnit bli klara. Det tog lite längre tid än väntat med punschverandarestaureringen, för två fönsterramar var helt ruttna och behövdes göras om och dörrparet var ruttet nedtill. Man kan säga att det var tur att vi gjorde detta nu och inte sen. Men i samma veva som målarna kom och satte tillbaka fönster kom också rörmokaren. För vips när vi skulle diska upp efter frukosten slutade vattnet att komma ur kranen! Jag fick panik! Och flashbacks från i somras när det var sån torka. Så jag ringde runt till hundra rörmokare på ön, måtte de hinna komma innan påsk när alla anländer, och fick napp på världens gulligaste Östen från Hemse. Så där stod jag med målare, nyss ett elfel och nu inget vatten i brunnen, trodde jag. Så ledsen. Mitt fina fantastiska hus, varför kan jag inte bara få sopa undan lite döda flugor och få börja vila i dig?? Varför måste det vara sån käftsmäll att ta hand om ett hus? Men sen började Öster joxa med pumpen och brunnen och sa att det nog inte var vattenbrist som var vårat problem, utan att någon någon gång dragit både vatten och el på ett knäppt sätt. Elen gick liksom åt fel håll i brunnen. Plus att det fanns inte en, inte två utan tre gamla pumpar i vår källare. Dessutom gick vattnet genom den gamla pumpen till den nya pumpen som var paj. Och det var vår räddning. För han satte helt enkelt på den gamla pumpen (som låter på en sjukt sätt iofs) och kunde få upp vatten via den. Och om han hinner kommer han förbi idag eller imorgon med en fjärde pump, haha, och kanske löser problemet för gott! Fast jag är så skärrad och orolig efter detta att jag är säker på att han kommer säga att allt är kört osv och att vi borde flytta till en nybyggd sportstuga och bara inse att det här med gammalt fint hus, det är mer jobb än man kan tro. Och det är sant. Men jag älskar ju mitt hus. Så vi gjorde det enda rätta. Njöt en stund att de vackra fönsterna som nu var på plats. Och åkte för att titta på hyrhöns hos Kickan i Gangvide! Fanns så himla många fina att välja mellan, och jag lärde mig massor om hur man ska tänka när man har höns. Vi bokade fyra stora vackra hönor (dessa är i dvärgvarianten på den sorten vi valde) och en tupp som kommer trivas bra ihop, visade bilder från vår lada där vi tänkte bygga hönsbo och fick allt godkänt till juni när vi hämtar dem. Sen köpte jag 30 ägg till påsk. Och Lynn fick mata kaniner. Den här var min favorit. Kände att hon symboliserade mitt psyke. Efter besöket på gården åkte vi till fyren i När för att få lite ro i själen efter världens mest kaosartade morgon. Lynn sov i bilen så vi skuttade runt, hånglade och försökte skratta åt allting. Sol, vind och vatten kan ju rädda all skörhet tänker jag. Titta vad fina ägg jag kom hem med! Sen satte vi på teven, drack Sir Williams-te. och njöt framför brasan. Allt kommer bli bra till slut. Det är bara som att nyvaken kliva in på världens röjigaste fest att öppna upp ett gammalt hus för säsongen. Man får vara förberedd på allt. Ha rörmokare och elektriker på speed dail. Eller undra om man kan ringa in dem att ta ett varv dagen innan man kommer? Hmm, skulle underlätta. På kvällen läste vi. Det måste man på landet. Och åt middag. Ungefär här tror jag att jag kunde sänka axlarna lite. Känna att det kommer bli skönt att få pusta ut här i den guldiga solen med min familj. Här inne kommer vi äta påsklunch allihopa! Allt kommer bli bra. Vi har varandra och nu är vi äntligen här! ?
