God morgon! Har ni sovit bra? Det har ju varit fullmåne och då kan man ju bli lite orolig på natten, men jag sover som vanligt som en stock. Ögonen klipper när vi dricker kaffe och tittar på Poirot och klockan 22.30 måste jag ligga i säng (om det inte är brädspel involverat, då kan jag dricka en flaska bubbel och vara vaken i oändligheten) och somnar innan huvudet nuddat kudden. Jag tänker att det är min superkraft. Det har räddat mig i många sorger. Jag tror man blir galen om man inte får sova. Mycket kan också lösas med sömn. Idag ska vi åka ner till stranden och bada, gå kulturstigen i Lau äta frukost på något mysigt ställe, kanske svänga förbi en loppis och ta ännu en sväng till tippen. Vi ska måla några fönster också och laga middag länge tillsammans. Men det var inte det jag tänkte prata om idag, utan jag tänkte berätta om hönsen! Nu har vi ju haft dem i en månad och det kanske är hög tid för en liten rapportering. Den kommer här! Beslutet om att hyra höns kom på en dag. Vi hade nämnt det innan i förbifarten men då hade jag skrattat åt idén. Inte kan väl vi Stockholmare ha någon aning om hur man sköter höns? Vi kan ju absolut noll om den saken. Men sen en dag när Pontus och jag hade hybris av någon annan anledning kom vi på att självklart ska vi hyra höns! Vårt hus är ju som gjort för det. Det har ju till och med funnits höns i ladan tidigare, och gud så mysigt med färska ägg på morgonen och lite mer liv på gården. Hur svårt kan det vara? Men höns måste ha någonstans inomhus att bo. Där de kan sova och ruva och ta det lugnt. Där de kan äta och där man kan hålla snyggt. Vår lada är ju uppdelad i två, till höger har vi matplats för stora middagar och till vänster fanns ett utrymme som förrförra ägaren byggde om till dass (alltså inget originaldass, det är rivet sen många många år) som vi behöll stommen till när vi renoverade och några djurspiltor där vi har utemöbler. Där i det halvnybyggda dasset är det ju perfekt för hönsen att bo tänkte vi! Skyddat och avskilt. Så vi sågade ner några reden från en annan del av ladan, byggde en trappa upp och satte igång projektet i våras när vi var här. Hönsnät fanns i en rulle på loftet och en upphittad gammal flugnät till ett fönster byggde jag en dörr. Det blev fint! Höns vill ju gå ut också så här genom ladugårdsdörren kan de spatsera ut i trädgården tänkte vi. Sen googlade vi hönsuthyrning Gotland och valde det första alternativet som också verkade störst. Gangvide gård. Här ser ni Kickan som är hönsuppfödare och ställer alltså ut sina djur. Det kändes tryggt för hon var verkligen expert på ämnet och vi är riktiga nybörjare. Filmteamet har förresten följt med i den här resan så hönshyrningen kommer ni kunna se på tv sen. :) Vi var där i påskas först och kikade på hönsen och pratade ihop oss med Kickan om allt som behövdes. Dessutom skrev vi en lista på allt som vi behövde köpa och bokade ett datum till sommaren när vi skulle hämta hönsen. Det är smart att vara ute i god tid, när sommaren sen börjar är de uppbokade allihop. Sen köpte vi ägg och åkte hem. I maj åkte vi tillbaka och valde exakt höns. Man ska ha en tupp också sa Kickan, det är viktigt. Så en tupp och fyra höns var alldeles lagom. Vi valde fyra olika höns, två stora och två små. De skulle funka fint i grupp sa hon. Vi köpte sågspån, hela korn och värpfoder enligt Kickans direktiv på Stenstu kvarn i Stånga. Sen täckte vi golv och reden med sågspån, hällde upp 1/3 värpfoder och 2/3 korn i matskålar. Vatten i en skål och sen var de välkomna in! De första 3-4 dagarna var de bara inomhus. Vi klappade händerna när de fick mat så de skulle lära sig. Och sen efter några dagar inne fick de komma ut. Vi byggde ett hönsnätsskydd runt en liten bit av utgången, så de inte kunde försvinna för långt bort. På kvällarna eller när vi åkte iväg på utflykt fick de gå in. Efter några dagar tog vi bort hönsnätet och nu visste de var de bodde, åt, sov och vågade gå fritt i hela trädgården men kom alltid tillbaka på kvällen. Allt enkligt Kickans direktiv. Varje dag värper hönsen. Den stora bruna (Barbro) lägger stora bruna ägg. De små (Laura och Malin) lägger små vita ägg. Den svart/vita stora (Lotta) lägger inga ägg alls. Hon kanske är för gammal? Vad vet jag? Men det finns aldrig någon värpgaranti säger Kickan. De andra tre lägger ett ägg om dagen punktligt, så vi har varsitt till frukost. De är så vackra och goda! Skötsel av hönsgården är rätt enkel. Det luktar absolut inte hönsbajs överallt och man kan definitivt sitta i matsalen utan att det märks att det finns en hönsgård i andra ändan av ladan. Varje dag ger vi mat, mockar hönsskit med en liten kratta i både hönsgården och trädgården och sen häller man på lite nytt sågspån så det håller sig fräscht. Vi ger dem också alla våra rester och lär oss vad de gillar att äta. Det enda man inte ska mata hönsen med enligt Kickan är bananskal, citrusskal eller kyckling. Som ni hör har vi gått enbart på hennes råd och inte googlat eller läst böcker. Lite som när man är gravid kan man ju välja en person man litar på med mycket erfarenhet och bara lyda den, eller så kan man plöja nätet och skapa sin egen uppfattning. Men under tiden förstår och inser man också mycket så det blir en naturlig process. Hönsen verkar trivas bra och är en tight grupp. Lotta är ledaren, trots att vi har vår tupp Erik. Hon pickar på de andra och vill alltid äta först. Tuppen Erik har dock koll på gruppen och hämtar hem alla hönsen när det är dags för mat eller om någon kommit vilse. Det är en riktig show att se hur han jobbar. Han gal inte alls högt (man vaknar inte på morgonen, vi släpper ju ut hönsen först när vi ska göra frukost) och är snäll mot hönsen och inte allt för på. De är så fina våra höns, och vi kommer definitivt hyra igen nästa år! Kanske vågar vi på oss några fler? Två till kanske? Det är trivsamt när de går runt i trädgården, men också störigt eftersom de gräver hål i gräsmattan. Än så länge har de låtit bli rabatterna, men rabbishålen är de mycket intresserade av. Att ha en snygg gräsmatta kan man glömma med höns. De älskar att gräva upp massa jord och lägga sig i jordhålorna. Borta vid potatisen har de tagit över och nu är det mer jord än gräs på en stor plätt där. Men det är det värt. De känns så himla självklara som en del av familjen nu. Hela gänget med sina personligheter. Det skulle vara tomt utan dem. ??
