Jag smyger upp ur sängen tidig morgon. Håret är nytvättat och golvplankorna rena under mina fötter. Det är en skön känsla. Skruffiga tak och rena golv sa Sofia en gång om landet, så ska det vara och jag håller med. Ikväll får vi besök i huset. Våra nya, och några gamla, vänner från ön kommer hit. Det känns fint att få bjuda tillbaka nu när vi blivit inbjudna in i deras liv. Att kliva in i en gemenskap, det är en speciell lyx. Något som redan är etablerat och tryggt. Varma kramar delas redan ut och det är bara att slinka in i den öppna famnen. En av anledningarna att vi flyttade hit till När var just för att komma närmare människorna. Vårt förra hus låg längs en väg med villa-känsla. Hus på rad längs vägen ut mot Ljugarn. Man var alltid på väg vidare, förbi. Här ute på När är vi i ett kluster. En udde där alla vägar går åt olika håll, korsar varandra och leder ut mot en liten strand. Det är slutstationen, det känns verkligen så. Bokstavligen och för oss. Kan man begravas under en kastanj?Nu har mer än halva tiden gått här på Gotland och en ilning rusar genom min kropp när jag tänker på det. Hur ska man ens klara sig i stan? Jo jag vet hur. I augusti är jag redo. Vindarna är annorlunda, kvällarna är oplanerade, dagarna blir för oss tre och det ligger ett speciellt skimmer över den allra sista tiden här i sommarlivet på ön. Varje tid har sin fas och stil. Juni är övertändningen, känslorna, energin och familjen. Juli är det sociala, badandet, bäddandet, lagandet och att landa i sommarrutiner. Hoppas allt pågår för evigt. Augusti som kommer sen, det är lugnet. I kropp, själ och här ute på udden. Den låga solen, lugnet före stormen i stan.Den 6 augusti har The Shards premiär på Disney+. Filmatiseringen av Bret Easton Ellis succéroman. Jag är extremt pepp och ser det som en present till mig när vi åker hem igen. Det, vännerna där, alla 40-årsfester och Way out west. Vetskapen om att sommaren är långt från slut. Sensommaren, ägglossningen, har bara börjat. Vem vet vilken galenskap som kan ske då? Kanske får jag inte tid för teve.Men nu är jag här. Håret doftar gott, Pontus somnar alltid om direkt även om jag skramlar när jag smyger upp. Min son är så stor att han ibland är vaken efter mig. Pussar och säger gonatt mamma. Jag oroar mig inte längre för hur han har det. Sommaren är lång och det blir ensamt om man inte fyller den med liv. Vårt nya sammanhang är även hans. Jag ringer mamma och berättar ivrigt om allt vi gör. Bastu, havsbad, middag hos vänner och hon blir glad för allas skull. Ett vackert hus är ju en sak men det är inte huset som är den stora grejen. Som alla säger, läget läget läget. Eller som jag skulle vilja kalla det med specifikt, sammanhanget. Idag ska vi få välkomna in vårt nya bland skruffiga tak och rena golv. Sen fortsätter juli, vi är mitt i det nu. På toppen av sommaren.
