Vi är fortfarande på Gotland, påsklovet som aldrig verkar ta slut. I början av veckan var min familj fortfarande kvar och jag smög upp och ut tidigt för att fånga den lugna morgonen. Det finns ingen ledigare känsla än att gå den här rundan med Nikita, sakta vakna i takt med att solen går upp. När jag kom tillbaka hade resten vaknat och Pontus gjorde en morgonbrasa. Man kan lita på att Nikita är nära om en eld är igång. Sen kommer resten. Kaffet är godare till ljudet av knastrande eld. Hej här är jag! Det var den sista dagen tillsammans på ön så vi bestämde att vi skulle ta en utflykt. Vi åkte till Lau och kvarnen som ligger på kullen. Här är jag och mina syskon + svägerska och barn. Borde skaffa mig en keps. Här nedanför täcks fälten av vallmo i juli. Vi gick rundan och sen vinkade vi hej då till alla. En vecka av påsklov bara vi väntade. Huset städades. och trädgården fylldes på av vår. Iallafall för en stund. Jag tog en springtur runt hagarna. Den här kohagen är min favoritvy vid vårt hus. På kvällen när min familj åkt bjöd vi över Siri, Patrick och deras barn Jack och Otto på middag. Dagen efter, på tisdagen, kom snöstormen till ön. Havet rumlade. och vi kurade inne vid brasan i väntan på snön. och som det snöade. 🌨️
