God morgon från höstlovet i Gotlandshuset! Jag sitter som vanligt bland mjuka filtar i soffan och skriver. Nu har vi varit här några dagar och lunket har infunnit sig. Om man med lunket menar att jag somnar innan klockan 21 och vaknar innan kl 6. Men här gör det mig inget, det finns saker att göra och det är så otroligt skönt att sova. Det tar väl ett tag att vända på dygnet med vintertid antar jag och höstlovet får vara den tiden. Annars är det ganska svårt att inte jobba när man är ledig tycker jag. Hur många av ni som läser är frilans? Har ni samma problem? Eller är ni anställda men smyger in på mail och svarar fastän ni är lediga? Jag är inte alls bra på att sätta tydliga ramar och regler för mig själv när jag är här inser jag, fastän mailen har autosvar är det som att prestationsdriften ändå alltid finns där och jag fixar och donar för att andra ska vara nöjda med mig. Men det är spännande också, som ett tombolahjul att öppna mailen. Kanske finns något roligt där, eller en bajsmacka? Sånt roar jag mig med, tyvärr, i ledigheten när huset är tyst. Kanske inte så konstigt att man övertänker.Vi har börjat med ett filmprojekt under lovet. Varje kväll tittar vi på en romantisk komedi. Har ni några tips på gärna 1990-talsklassiker som är extra bra? Notting Hill och Medan du sov har vi redan betat av. 1990-talsfilmer och speciellt de romantiska komedierna är så himla bra! Kanske för att de har en riktigt tydlig handling och bygger på en konkret idé. Det är verkligen till för att underhålla, inget myspys för den som gjort filmen utan här kommer en berättelse om två som bir kära. Rom coms på hösten är som julfilmer på sommaren och deckare på vintern tycker jag. På tal om tv så har jag åkt ut ur Mästerkocken nu. Har ni tittat på säsongen? Plats fyra hamnade jag på, det är jag verkligen nöjd med för något svårare har jag inte gjort tror jag? Det var så otroligt kul att spela in. Att göra tv är en frihetszon för mig. Lekfullt och i team. Det har varit så mysigt med alla meddelanden, alla som kommit fram och sagt att de hejar på mig. Jag är så tacksam att jag får jobba med tv nu igen, jag älskar det! Roligt också att avsnittet där jag åkte ut i måndags följde av första avsnittet med Alla mot alla där pappa och jag är med och tävlar denna säsong. Jag har fått frågan tidigare men inte med någon som kändes rätt och nu när pappa och jag kör är det inte alls som jobb. Det känns snarare som familjemiddagarna hemma i lägenheten där jag växte upp där vi körde frågesport hela dagarna. Pappa ställer konstiga frågor om Bruneis huvudstad etc. Det är Bandar Seri begawan, det kommer jag aldrig glömma. Tittar ni på programmet? Varken pappa eller jag hade sett ett avsnitt när vi tackade ja, hehe, men första programmet vann vi så helt värdelösa kan vi ju inte vara iallafall? Fast viktigast är såklart att man har kul, och det har jag! Sekunden vi kom till Gotland rev Lynn fram alla sina leksaker. Min höstlovsteknik är att be honom städa undan det han håller på med innan han tar fram nästa grej. Varför hatar barn att städa så mycket? Det är som att jag ber honom om något helt sjukt? Men det är roligt att få en närmare inblick i hur leken funderar. Lynn är som vanligt aldrig i sitt rum utan hämtar ner de leksaker han vill ha och sitter här nära oss. Rimligt ändå. Här gissar jag att de sovande mössen får oväntat dinosauriebesök. Jag hittade Skall-blusen som jag letat efter sen i september. Den låg tillsammans med ett par strumpbyxor i sänglådan. Jag fattar inte hur jag kunnat glömma dom, jag tömmer ju lådan varje gång vi åker? En papperpåse med mycket mögliga clementiner stod också rakt på bordet. Så himla konstigt. Kanske Lynn som får säga åt oss att städa nästa gång. Här i huset har det hunnit bli varmt nu så vi sänker elementen, eldar istället och jag skrotar runt i mina skönaste klänningar, tröjor och tofflor. Nikita undrar konstant när vi ska gå på promenad så han kan sniffa på alla hans favoritrabbishål han har koll på. Älskar min mjuka ullmohairtröja som jag ofta från frågor om. Den är från Arket, tyvärr slut, men den här ser också skön och härlig ut. Sandalerna i mocka finns här. Vår ek vid ladan lyser upp i gult. Naturen lockar verkligen, vi har åkt på utflykt till Stånga och promenerat längs med ån, tittat på pinnar som far i forsen och försökt få Nikita att inte bada. Lönlöst. Havet lockar också. Fast inte för ett dopp, jag är väl inte galen heller. Nej jag är hellre inne och plockar. För det är ju vad man gör när alla är i samma hus. I tisdags bestämde jag mig för att testa att springa en hel mil. Det har jag inte gjort sen förra sommaren. Undrar hur styrketräningen med alla intervaller påverkat konditionen? Såna funderingar kan vara den enda motivationen för något så långtråkigt som enmilsspring, men det funkar för mig! Nyfikenheten måste stillas. Plus att det är så himla mysigt att springa med kossorna. Brasa, bubbel, charkbricka, Notting Hill och tända ljus i alla rum, så slutade den första hela höstlovsdagen på ön. Puss!
