Igår var det årets varmaste dag. Idag ligger dimman tjock utanför fönstret och det är svalt i luften. Jag längtar hem. Får man säga så när man befinner sig på en plats som liknar paradiset? För mig är ju Gotland det. Men kanske är det bra att gå in i hösten överfärdig med sommaren. Det känns som att vi är sist kvar. Inte på ön men iallafall sist att komma tillbaks. Jag står startklar i hallen redo att ta mig an hösten och äta upp Stockholm med en stor slev. Den här sommaren har jag fått extra mycket Gotland och nu vill jag bara ha stan. Jag tänker på juni när jag är nyförälskad och får frågan om vi inte ska flytta hit för gott eftersom vi älskar det så mycket och jag vacklar. Kanske man borde? Men så kommer slutet på augusti och jag inser varför jag älskar lyxen att ha båda delarna så mycket. Att bara kunna promenera ner Svartensgatan och vips befinna sig på Slussen. Där pappa bor, se huset där Anna och Sigge bor, gå genom Gamla stan förbi mitt kontor på Konstakademin och genom Humlegården till där mamma bor. Jag har ju alla där. Alla viktiga förutom mina killar. Jag saknar dom så himla mycket! På onsdag ses vi igen. <3 I början av augusti när Lizzie och Gustav hade åkt hem men Mira fortfarande var här fixade jag till spakänsla i badrummet med en liten pall inspirerat av Ett hem. Nu kan man enkelt ta duschkräm och scrub när man står i duschen. Fast bästa söndagsbadet tar man ju här, i fiskeläget i Svajde. Vi har testat många andra badplatser på ön men återkommer hit. Det är folktomt, varmt i vattnet och fem minuter från vårt hus. Plus att man kan kliva rakt i från piren och inte behöver vada i hundra timmar. En söndagsoutfit. Vintageklänning i blått från Stadsmissionen och vit blus knuten över. Det känns så klassiskt italienskt tidigt 1960-tal att ha blus över klänning så här. Saknar bara en vespa. Bukett från Lilla Bjers, med sensommarblommor och krondill. Krondill i buketter hörnni. Vårt soliga vardagsrum, en favoritplats. På måndagen åkte vi ju norrut och promenerade i naturreservat. Vi stannade över en natt hos Lina och Filip i Bungenäs. Gulliga. Pepp på vin. Mysigt! Dagen efter, på tisdagen, hängde vi runt på Bungenäs. Är det Gotlands vackraste strand? Sen började veckan då Pontus skulle jobba massor. Jag skulle vara med Lynn och som en ohärlig present började vi känna oss krassliga bägge två. Första gången man slappnar av blir det ofta så för mig. Första promenaden på tre dar. Jag låg mest här och tyckte synd om mig själv som var sjuk men tog hand om ett barn, ett hus och massa höns. Tur Mira var sällskap. Vi börjar fundera på om hon börjar bli döv? Hon låter helt annorlunda på nätterna när hon jamar, eller ska jag säga skriker? Som en ko som råmar eller kvinna som har krystvärkar ungefär. 14 år är hon nu. <3 På fredagen började det kännas bättre och jag åt en stadig frukost och tryckte i mig vitaminer i form av bär och croissanter, hehe. På lördagen var vi själva i huset hela dagen. och på kvällen kände jag mig som vanligt igen och unnade mig en kvällspromenad i augustivärmen. 🌞
