God morgon! Nu sitter jag här i soffan i vardagsrummet på Gotland igen och allt är precis som det ska vara. Dagarna går in i varandra och igår när jag tittade ner på mina ben förstod jag inte hur de hade kunna bli så bruna. Rumpan och låren är dock en annan femma. Det är så mysigt att vara i det lilla på sommaren. Titta nära på små fjun på kroppen, spela Super Mario 64 igen med Lynn varje kväll och vakna först, öppna fönstret i badrummet och känna den svala morgonluften. Idag ska det bli 25 grader och vi ska bara vara på stranden hela dagen. Lika bra, för snart börjar ett annat liv. I tisdags gick jag upp och tittade på högen av bullar som Lynn och jag bakat ihop kvällen innan. Fina blev de tycker jag, eftersom vi hade så mysigt när vi gjorde dom. Fort ner i fryspåsar så vi har. Vintageklänning på. och så ner till havet. En liten ny tradition är att vi går till brödbilen efter vi druckit kaffe på stranden så får vi en liten morgonpromenad ihop. Antingen kommer Lynn berätta om sin barndom och hur mysigt allting var och göra samma med sin familj eller så kommer han revoltera totalt i sitt eget liv sen. Spännande att se vilken väg han väljer! Det har varit strålande väder den senaste veckan, riktigt slutet på juli-väder, och vi har legat här bland klipporna och svalkat oss av stenarna och havet. Höga vågor som slår mot klippan och skvätter. Lek och läsa bok. och dricka kaffe. och äta salmbärsglass i en het bil efterråt. Vi åkte förbi Gutenviks gårdsbutik och jag kunde inte motstå de söta små rädisorna. Gulligt knippe! På eftermiddagen åkte Pontus iväg och jobbade på Stelor och Lynn och jag hängde hemma. Jag passade på att städa lite för det är lättare när man är en mindre hemma tycker jag. Skafferidörrens insida är originalmålade, det enda stället i huset där det finns kvar tror jag. En varm och trött julihund väljer ändå solfläckarna på golvet. Ibland, när jag har tid, tänker jag på att solen fallit på samma sätt i det här huset sen det byggdes. I över hundra år har solen gjort samma sak, men inuti har det förändrats. Är detta hur vila känns?? Till middag åt jag rester från gårdagen, Nigel Slaters blomkål med tahini och toppade med rädisorna och örter från trädgården. Julikvällsljuset i punschverandan. Det blev onsdag och jag var uppe först som vanligt. Njöt av utsikten från där jag satt alldeles själv. Måste skaffa en espressomaskin till landet också så jag kan sitta här med en god kopp kaffe. Jag rotade fram en oerhört kort linneklänning från Reformation som ligger i semsterlådorna här och tänkte att nu ska låren få sitt från solen. En hel sommar utan mascara. I september har jag bokat in tid hos Calderon clinic som ska kika på min hud och se vad man kan hitta på för att göra den glad och återfuktad. Återkommer med rapport såklart. Spännande med folk som är proffs på saker! Till stranden. Här är vi ensamma. Sen hem för frukost och så vidare ut för dagens stora utflykt. Till nästa strand. Herta. Som en filmkuliss ligger den där bakom dynerna. Jag lämnade killarna en stund och gick en ensampromenad runt åkrarna, sa hej till kossorna och sen åkte vi hem. Lynn fick i uppdrag att städa sitt rum så fann jag honom i den här positionen puttandes in saker under sängen. Snyggt. Klart! Till middag, det vi äter när vi inte orkar göra något stort, falafel med säsongens grönsaker och hummus, baba ganoush, fetaost och mynta. En sista liten kvällspromenad för mig. Jag märker att sommaren på Gotland lider mot sitt slut när jag har ett stort behov av ensamtid. En disk, en sol, i hundra år. 🌞
