Hej! Nu kommer ett inlägg som kan kännas ytligt eller för personligt. Det kanske är båda, men oavsett så ville jag bara börja med att flagga lite för det. Så om det känns jobbigt eller ointressant att läsa om mina tankar om bara mig just nu så kanske detta är ett bra inlägg att hoppa över. Nu har jag varit här på Gotland i två hela dagar och än så länge ingen gråt. Kanske kommer inte brytet i år? Kanske gör tacksamheten jag känner över att bara få vara här i vårt hus tillsammans med min familj att det hamnar över känslan av prestationsoro eller kontrast mot vardagen? Kanske har den relativt lugna våren spelat in. Jag som brukar nosa på väggen i maj. Det gick ju lika bra, om inte bättre, att jobba lagom mycket. Men framför allt handlar det nog om att jag gått så mycket i terapi den här våren. En gång i veckan sen april, mer än jag gått tidigare. Iallafall högre frekvens. Eftersom det aldrig riktigt varit kris den här vändan så har vi jobbat jättemycket med mitt vardagsmående. Sån himla lyx! Tex så har jag insett att små trauman från barndomen som bottnar i att jag gör fel eller blir lurad fortfarande påverkar mitt beteende idag. Jag kan rakt intellektuellt se att det kanske var orättvist eller iallafall inte meningen att sätta mig som barn i de situationerna, men det spelar ingen roll vad jag vet idag. Det handlar om vad jag känner och hur fort det går. Jag är så himla reaktiv att min frontallob inte hänger med. Jag reagerar innan hjärnan hinner processa och att jag gör fel skapar en rädsla. Jag slungas tillbaka till barndomen där ett misstag kunde betyda att man hamnade utanför tryggheten, iallafall trodde jag det. Men så är det ju inte nu. Som vuxen ska jag ju kunna tänka, analysera, fundera, diskutera utan att hamna i flyktväg. Så det är en övningsfråga och jag har lärt mig två saker som jag ska bära med mig, tänka på och upprepa. Det är två ord som betyder så himla mycket. De skapar luft mellan situation och känsla. Det är som att jag uppfunnit elden, en liten lägereld bara för mitt mående. - nyfikenhet - observerande Det kan verkligen låta självklart och enkelt. Men att kunna gå tillbaka till att tänka att nu är det tid att vara nyfiken och observera, det tar bort skuld och negativa känslor. Situationen finns ju kvar, allt finns kvar, det är bara reaktionen och hur jag ser på det som förändrats. En riktig insikt och konkret hjälpmedel. Vi får se hur det går att använda sig av i verkliga livet. För här på Gotland känns det nästan som att jag flytt verkliga livet. Det som är mitt verkliga liv. Som kanske inte borde vara det. Jag läser knappt några bloggar, framför allt inga kommentarsfält, jag kollar mobilen sällan, pratar desto mer med Pontus och lyssnar inåt. Semester, fast jag jobbar. Och det jag jobbar med, där är jag den jag lyssnar till och prestationen jag känner kommer från mig, inte utifrån. Mer på den ytliga banan så har jag bestämt några konkreta saker jag ska göra den här sommaren. Att göra listor, konkretisera och stapla upp är det bästa jag vet. Testa något fullt ut. Jag har tex bestämt att jag inte ska ha något smink på huden under hela sommaren. Bara fuktkräm (och spf), ögonbrynspenna, lite rouge (ok det gör ju iofs på huden men går bra) och mascara. That's it. Vi får se vad det gör med min hud. Jag har köpt ny hårvård också, och tänkte dra ner på hårtvättandet till max en gång i veckan. Dessutom har jag en ny parfym. Den köpte jag på Cow parfymeri (en favoritplats) och den doftar otroligt av tuberos! Det blir sommarens hud, hår och doft. Hoppas ni orkar med mig i mina inåtblickande och ytliga tankar. Annars ber jag om ursäkt i förväg. Ha en underbar midsommar imorgon fina ni! Puss
