Det är tidig morgon, den allra sista i Stockholm. Idag åker vi till Gotland i 60 dagar som Lynn räknat det till. Jag är längtansfull men i år känns allt annorlunda. Vi åker från ett hem som jag tycker så mycket om, kvarter jag fortfarande upptäcker och älskar. Jag har gjort sovrummet likt det i vårt hus på Gotland för jag trivs så bra med att vakna av solens första strålar genom en tunn linnegardin. Vi får nycklarna till vårt nya hus två dagar innan Lynn fyller nio år. Vi ska hämta mamma vid färjan, få nycklarna på kontoret i Visby och sen åka dit allihop är planen. Men det dröjer länge innan det blir ett hem. Nu är det en plats full av drömmar. Jag tittar på det och ser hur allting ploppar upp i mitt inre. En trädgård, ett långbord, ett sovrum. Det är dock skönt att inte känna stress. Det är mitt stora löfte till sommaren - våga vara i nuet. September kommer ändå och då ligger sommaren bakom oss. Jag har en tendens att vilja framåt när jag är glad så min övning till mig själv är att istället för titta alldeles för långt fram i horisonten och se målet och vad jag vill landa någonstans, våga stanna i processen och titta nyfiket på den. Precis som med körkortet så har jag upptäckt att det är ganska trevligt att köra, kanske blir husprocessen och sommaren likadan? En upptäcksfärd. I veckans podd pratade Sofia och jag om sommarlöften. De avlägger man på samma sätt som nyårslöften men de handlar om sommaren. Hon lovade att cykla mer, sänka sin puls och jag har ett mål att läsa massor, upptäcka vår nya socken och fotografera analogt. Det jag tänker mest på nu så här när jag sitter ensam i min soffa i vardagsrummet i stan är att kalendern i september är lika full som alltid. Jag ska åka till platser jag aldrig varit på, resa själv, fortsätta med mina körlektioner (jag har bokat tre i veckan hela hösten) och fortsätta spela in programmet jag gör med Svt som har premiär i slutet på augusti, sen ska jag filma en pilot för ett annat. Hösten kommer med allt vad det innebär oavsett om jag ligger raklång på en filt och läser en tegelstenstung bok eller fipplar med telefonen. Oavsett om jag springer längs med kohagarna eller oroar mig för hur det ska gå med allting. Mitt stora och enda sommarlöfte blir att ta tillvara på sommaren. Sen hoppas jag att det blir några fina fotografier med min Leica, en rejäl bokhög läst, massa grekisk mat, mindre tid med telefonen och en solig sommar med min familj och alla vänner på ön. Nu börjar en annan tid. Väskorna står packade i hallen, Pontus har precis gått upp och det är dags att väcka Lynn. Äntligen kan Gotlandssommaren börja! 🌊
