God morgon! Det slog mig idag att sen pandemin har vi inte riktigt hittat tillbaka till högklackade skor. Har folk, förutom Carrie i And Just Like That, höga stilettklackar längre? Vande vi oss av med det och sen kom lågkonjunkturen och klackskon försvann, för gott? En och annan klumpig kilklack med lite höjd ser man ju, men jag undrar när den smala tjusiga klacken kommer tillbaka, om någonsin. Jag saknar den dock ej. Det är helt omöjligt att gå i. En rejäl klumpig klack däremot, det gillar jag, när det är lite extra festligt. Det finns säkert annat vi slutat med sen pandemin. Något speciellt ni tänker på?Det ska komma ett monsunregn till Gotland. 15 mm på en timme inatt. Måste komma ihåg att stänga fönstret. Pontus jobbar och Lynn och jag ska vara själva hemma. Spela brädspel och tända en brasa. Hoppas han har ett fint sommarlov. Jag minns när jag var 9 år. Det var vårt sista år i Göteborg. Snart skulle vi flytta till Stockholm där pappa jobbade så mycket. Från ett radhus med trädgård till en stor våning vid Valhallavägen. Det första jag gjorde när vi flyttat var att springa över vägen till ridskolan, bli påkörd och flyga 10 meter i luften. Det måste varit fruktansvärt läskigt för mamma och pappa. Jag minns det mest som skamligt. Att jag sprungit ut och inte sett mig för. Från den dagen blev jag väldigt försiktig och rädd för bilar generellt. Det tog 30 år innan jag vågade tänka på att ta körkort, men nu är den processen igång. Jag ser framför mig hur jag skjutsar Pontus och Lynn till vårt hus, tar bilen själv för att köpa något till trädgården. Åker över ensam en helg bara för att vara, kanske hämtar upp mina bästisar vid färjan med bilen och har en helg tillsammans. I riktigt bra skor. I torsdags var det tryckande hett. Den här juli har varit varm och fuktig. Först nu har getingarna och flugorna kommit till ön. De surrar runt bullarna i brödbilen på morgonen. Jag har gått från att vara badrestrektiv till att bada varje sekund det bjuds. Morgondoppet innan kaffet är det härligaste. Det är den bästa känslan att dyka ner och svalka huvudet under vattnet, sen sitta och blinka bort droppar från ögonfransarna. Vi började morgonen som vanligt med kaffe på stranden och ett parti Yatzy. Varje morgon samma sak, hela sommaren. Vi hyrde släp på vägen hem och hämtade ut paket på Ljugarns handel. Från sanddynor till däckhögar. En liten mangosmoothie med alldeles för mycket kardemumma. Jag tappade visst påsen i. På eftermiddagen åkte vi till Visby. Det är inte ofta vi är i stan i juli, men vi hade ärenden. Pontus handlade till sitt jobb och jag lämnade tillbaka en lampa jag lånat på Akantus. Små italienska gränder. Vid fyra hade vi hämtat upp artister och åkt till Stelor för soundcheck. Pontus jobbar ju med konseter här på sommaren i deras fina lada, bokar spelningar och sköter allt som ett bokningsbolag annars skulle göra. En av Pontus tydligaste personlighetsdrag är att han är projektledare. Lugn, positiv och handlingskraftig. Lynn sprang och lekte med sin kompis Loui som bor här på gården. och jag letade efter en skuggig plats att läsa bok på innan middagen. Här är en bild från samma plats från 2012. Medan jag letade efter skugga blev jag så varm att jag istället bestämde mig för att promenera till piren i Västergarn och bada. Efter det var jag redo för kvällen att börja! Klänningen är Arket och skorna från Sezane. My, som har Stelor, och Pontus förberedde sig inför middag och konsert. och jag som var ledig gick och la mig i hammocken med min bok och ett glas kylt rött vin. Väldigt tjusig handföring här. Vi åt middag med bandet vid hotellet och sen började det komma folk. Men innan konserten skulle dra igång tog Linus, Mys man, och jag alla barnen till piren igen för ett sista dopp. Dagens tredje. Torsdagskvällen slutade med att Dungen äntligen spelade och det var lika bra som sist, för 11 år sedan. Solen sken in i ladan när de spelade Du e för fin för mig. och Lynn och jag slumrade till i bilen när vi åkte hem till vårt hus igen efter en heldag full av det mesta här på ön. 🌊🎵
