Vi har ju oändliga planer med vår trädgård på Gotland. Den har verkligen potential att bli ljuvlig, men eftersom vi de två första åren fokuserat på att få i ordning inne och i ladan är det först nu vi vågar fundera på vad man kan hitta på. Jag har lite olika idéer. Jag tänker att det får bli lite punktmarkeringar. Vissa ställen som får extra kärlek och sen andra som får härja fritt. För även om vi faktiskt är här mer än kanske gemene sommargotlänning, så kan vi ju inte sköta om den året runt. På framsidan har vi en fint odlad rabatt runt trappan med två sorters rosor och massa stockrosor. De får vi helt enkelt bara ta hand om och fortsätta njuta av. Här till höger om huset börjar gräsmattan och äppellunden. Förutom flera äppelträd har vi två sorters päron, två sorters plommon och körsbär. Här kommer vi nog bara hålla fint på gräsmattan. Så här ser det ut. Till vänster ser vi stora päronträdet, en syrendunge och en stor schersmin. Träden till höger är äppelträden. Men på baksidan, bort från vägen och in i det mer privata finns det mängder av yta att förädla. I de två odlingslådorna vid bersån har jag ju sått mängder av grönsaker och blommor, och en vill Pontus behålla vild äng i. Bakom bersån ligger alla örtodlingarna, tre sorters vinbär och krusbärsbuskar. Så här ser det ut från övervåningens fönster. Vore det fint med en rund sittyta runt ett av träden? Nåt sånt här? Så här ser det ut när man kommer ut från bakdörren. De här små buskarna är allt från pioner till järnek som vi i våras rensade upp runt, gav ny jord och faktiskt tryckte ner lite blandade ängsblomsfrön i. Så hoppas de tar sig och blir fina små oaser. Bakom bersån har vi ju ställt en lååång odlingspallkrage och i den odlar vi potatis. Bakom den ligger det gamla garaget och där börjar grusvägen och solnedgången. Så där har vi vår järnsäng. Men här, längs med ladan framför eken, borde det väl vara fint med en riktig rabatt? Jag tänker något riktigt klassiskt, med riddarsporre och pion, blåklocka och iris. Perenner som självsår sig och som kommer år för år. Och på långsidan här, mellan dörrparen, stockrosor såklart. Tänk så fint! Jag älskar ju lummigheten runt ladan, men tror man kan få till den med odlingar också. Nu är bara frågan om man ska ha kantsten, om man ska göra en seriös plantering av stockrosorna eller slänga ner frön och hoppas på det bästa? Eller är det helt onödigt iom att vi kommer ha höns som går fritt här? De första fem åren med hus är test, tänker jag. Då får man höra alla misstag för att testa. Här alltså, en prunkande rabatt. Som letar sig upp mot den vita kalkstenen. Nu har vi gamla ekfatstunnor här istället också. Ja, vad gör man inte för sin fina gamla lada? Vill att hon ska få allt som är vackert. ?
