Det är bara början på juli, början på juli. Hör jag mig själv säga tyst om och om igen. Jag är trött efter att ha rensat i trädgården med Pontus hela förmiddagen och nu sitter jag här vid datorn efter en morgon av elavbrott. Det är spännande med vårt samtal om sommarlyckan, eller lycka är kanske fel ord. Tillfreds är vad jag är. Med det mesta. Ingenting bubblar, spritter eller skenar. Det bara flyter, naturligt och som det är menat. Havets böljande vågor, vinden i det höga gräset. Kastanjens krona rör sig som en helhet och så känner jag mig här med min familj. Samlade fast vi är på olika platser, pysslar med olika saker. Frihet. Är nog ordet. I söndags tog jag min morgonpromenad. Vädret har ändrats efter den extrema hettan och jag fick ta på en jeansjacka. En frukosttallrik har vi här. Små små ändringar, i den trygga rutinen som gör sommaren evighetslång. Jag sitter med Nikita på trappan. Han förstår mig om sommaren, fast jag vet iofs ingen som älskar snö som han. En nybäddad säng. En snutt kakelugn. Den stora söndagsvilan. Internet funkar sämre här på söndagar, är det Gud? Jag kan inte se mig mätt. Det är temperan, ljuset och lugnet helt klart. och vetskapen om allt vi gjort för huset. Dags att plocka fram denna. Jag kände direkt, efter bara några sidor att yes, detta är en bok för mig. Det är så tydligt vad jag tycker om. Filmiskt, rappt, inte effektsökande men inte heller tråkigt. Tycker mycket om den redan! När det var färdigvilat tog vi tag i trädgården och huset. Pontus tar bort sly och öppnar upp, motar den vilda naturen i grind för att hitta struktur. Jag städade hela huset medan Lynn var över hos grannen och lekte. Blanka, putsade blandare. och kakel. Jag plockade och dammsög på övervåningen. Älskar King Kong som Lynn målat. Kanske blir det Pontus nästa tatuering? På söndagseftermiddagen, kaffe. och pussel. Lynn sitter bredvid och vi lyssnar på italo och pratar under tiden. Vi kikade vad vi hade hemma. Rester till middag, så som det gärna får bli på söndagen tycker jag. På kvällen, en promenad med kossorna och Alice i telefon. Vad är det här för ullig sort? En badrumsbukett med mig hem. Det blev måndag. Ingen större skillnad på söndagar och måndagar här på landet, det är ju en del av svaret på varför sommarlunken är så skön. Nikita fick vara uppe i sängen en stund med oss. Frukost, yoghurt, kaffe, ägg i nattlinnet. En liten brasa på det. Jag tog på mig en favoritskjorta från Leoni och gammal kjol med dragsko och fickor från Arket. Sen var det dags att dra. Jag körde killarna till Visby (min första gång någonsin!) och så gick vi till Österby för att köpa linoljefärg och penslar. Jag hade en idé om att skrapa och måla de fönster som vi inte ännu restaurerat, men har insett att det kanske är ett större projekt än jag tidigare tänkt. Man får gå en kurs kanske! Visby var fullt med folk men vi hittade lite tomma bakgator att strosa fram i jakt på lunch. En påse med ost från Wisby ost har vi här. och så jag, i hopp om att ha utvecklats till byggnadsvårdare på några veckor. Man får tänka om rätt ofta här på ön, tex så är detta ett litet stressmoment när man snörar på sig skorna för att springa. Kände mig jagad av regnet, det kanske var bra? På måndagskvällen klarnade det iallafall upp och vi fick en fråga från våra nya vänner här på Gotland om vi ville hänga med ner till Burgsvik där de hyrt strandbastun för kvällen. Klart vi ville. Bastun var riktigt stor och vi var ett gäng vuxna och badsugna barn. Underbart bär man är van vid långgrunt och kallt, att bara komma rakt ner i det 23 gradiga havet i den varma viken. Efter bastu och bad var vi hungriga såklart och slog oss ner på Guldkaggen. Jag åt rökta räkor med aioli. och sen åkte vi hem, med solnedgången och musik som sällskap. 🌞
