God morgon! Jag tänkte börja fasa ut vanlig och ovanlig caption och bara skriva ovanlig, som då blir vanlig, framöver. Mycket förvirrande. Men det är helt enkelt ett försök till att vara mer ärlig, öppen och ocensurerad här på bloggen. Ni verkar tycka om det :). Jag litar iså fall på att vi lyckas hålla högt i tak här för ju tryggare man känner sig desto enklare är det att låta tankar och ord flöda fritt. Ni förstår? Puss då kör vi bilder från förra helgen, en riktig höstmegahelg: Fredag morgon, bakis. Fast inte så mycket i kroppen, bara i psyket. Det har hänt nåt efter jag fick barn med alkoholtoleransen. Jag blir inte full, det finns liksom inte tillfälle eller tid för det, men jag blir supermegabakis om jag dricker för mycket vin. Logiskt såklart, men ändå surt. Jag och mina tjejkompisar räknade ut hur många enheter vi dricker per vecka och kollade upp om det var normalt. Vi höll oss på en bra plats som tur var. Jag tänker på podden Ursäkta när de gjorde alkoholtest. Har ni hört den passagen? Otrolig lyssning. Trots bakisheten var jag optimistisk till dagen och vädret och hade ballerinaskor i regnet. Efter lämning på förskolan tog jag en kaffe med Rachel som jag tycker är så varm och härlig. Jag ser det som en superkraft att våga höra av sig till folk man följer på sociala medier och se om man är kompatibla. Ibland är det så, ibland inte. Det är väldigt bra att få människan bakom allt tror jag, och verkligen se hur lika vi är trots allt. Och mänskliga. Det är alltid både skönt och konstigt att folk vet mycket om en fastän man inte setts så mycket dock. Hur många vykort kan man ta från torget? Många. Det där med sneda horisonter tycker jag är en spännande fråga. Många verkar verkligen få panik på det. Jag älskar det och har efter jag börjat jobba med Mira mer och mer vågat låta bilderna luta fritt. Min lilla revolt. 175° Södra Blasieholmshamnenvy. Jag jobbade hemifrån hela dagen med på eftermiddagen promenerade jag hela vägen till SVT-huset för att jobba med live-tv för första gången på hundra år. Jag fick min egna lilla loge. Att jobba med live-tv är 99% väntan 1% action. Absolut mysigast har man det dock i sminklogen. Det måste vara en sminkas hemliga vapen. Vara så där mysig, varm och snäll. Att bli klappad på när man är trött i en liten loge och bara väntar och se få komma till en sminkas snälla luftiga rum med skratt och mjuka händer är som att svepas in i ett duntäcke. Dagen efter var det lördag och jag var så glad över att få vara med min familj efter två kvällar borta. Två kvällar borta i rad är inget jag tycker om. Speciellt när Lynn har skrapsår på kinden och jag får instinkten att skydda honom från allt ont. Nu har den där tiden börjat i hans liv när mitt föräldraskap verkligen behövs. Nu är det liksom tillbaka till den tiden när man behövde ha koll jämt, fast nu är det för att de hoppar för högt, triggar varandra, hetsar och är hårdhänta. Ca 1 år av myspys fick man, nu är det full koll i parken igen som gäller. Mamma kom och hämtade oss med bilen och sen hämtade vi upp Sigge i Gamla stan. Sigge och jag har fyra år i åldersskillnad men aldrig riktigt umgåtts när vi var i tonåren. Det tar vi igen nu. Efter loppisen åkte vi ut till mammas landställe på Gladö kvarn och grillade korv med tillbehör. Min favoritkorv nummer ett är kalkonwienerkorv från Ingelsta. Inne i mammas stuga ser det ut som det alltid gjort. Fulfint. När jag tog den här bilden tänkte jag att det skulle kunna vara omslaget till ett gammalt Sköna hem eller kanske en Ikea-katalog. Avslappnat, levande och massa färg. Inte så där perfekt som allt ska vara nu. Men jag väljer nog en soffa som man inte får ryggskott att sitta i om jag får bestämma. Sekunden mamma säljer det här huset med sjötomt kommer det här 1940-talshuset med allt kvar i original jämnas med marken och bli ett enormt hus som smälls upp på två röda sekunder, eller hur? Det är så tydligt hur staden växer och tiden rör sig framåt. Vi tog bilen till skogen för att plocka svamp. Här möttes vi av några som frågade om vi varit på kalas. Vi fattade ingenting. Kalas? Vi kom fram till sen att det måste varit pga våra kläder. Inga termobyxor precis. Noll svampar i skogen men många löv, hästar och daggiga droppar. Det här fotot skulle kunna vara en sån där månadstavla för oktober som man hänger i barnrum, visst? Bästisar! Ibland tänker jag på att Lynn inte har några gudföräldrar. Jag var så himla rädd för att de jag frågade skulle säga nej eller tycka att vi inte var nära nog för det så jag vågade inte fråga nån. Där bor nog min största osäkerhet. I vänskapsfrågor och att blotta det viktigaste jag har. Tur det finns många som älskar Lynn. <3 Den här grinden stannar jag ofta vid för att den är filmisk. Tim Burton-entré med lönnallé som leder fram till ett litet skruttigt torp. Pontus och jag smet ner till vattnet och promenerade. Är inte rejäla marinblå work wear-jackor killars raffset? Finns inget sexigare. På lördagskvällen var vi tre hembjudna till Sofia och hennes familj på middag. Så mysigt att hänga utanför jobbet och med våra familjer! Andreas och Pontus är så himla lika på många sätt. Nördiga, med humor som vapen och genomsnälla. Favoritsorts kille tycker jag. Otis och Lynn leker superbra också. Sitter en centimeter framför teven och äter trehundra Dumle och pratar om robotar. Det är så tydligt vilka barn man vill att ens barn ska leka mer med eller hur? Det märks så tydligt om de tar fram varandras bästa eller sämsta sidor. Sofias hemgjorda pasta med tomatsås och buffalomozzarella. Det skulle man välja om man bara fick välja tre rätter att äta för resten av sitt liv, visst? De andra två skulle för mig vara acaibowl (för jag måste få frukost till frukost) och rimmad lax med dillstuvad potatis. Då skulle mitt matliv vara komplett. Vi brukar också köra leken vilken färg på mat skulle ni välja om ni bara fick välja en färg? Många säger gult/beige eller grönt. Jag skulle nog ta rött. Råbiff, rödvin, tomater, körsbär, jordgubbar etc. Vilken färg skulle ni välja? Dagen efter, på söndagen, var det regnigt och ruggigt. Undrar hur livet är genom Miras perspektiv? Jag vet ju lite vad hon hatar och älskar, men nyanserna? Det som toppar hennes hatlista är iallafall att behöva nudda äckliga material så som regnjacka. Ta ett foto på mig här när jag är casual med mitt nya snygga paraply från Hay. Har jag fått mer komplimanger får något senaste veckan? Svar nej. Mmmmm Mahalos jordnötssmör som måste innehålla någon form av dadelsirap, agave en nåt för den är så gooood! För övrigt denna burk jag krossade på väg hemåt också. Det är bara att gå vidare va? För visst stannar man inte på gatan och försöker städa upp en hel burk jordnötssmör och krossat glas? Eller gör man det? Nu blir jag osäker. Åh gud det kanske man absolut gör!? På tal om absolut ingenting kom jag på ett fint hundnamn igår. Kanske ett tecken? 🐶 Puss!! <3
