Nu börjar en liten miniserie här på bloggen. Jag tänkte nämligen, på det mest pedagogiska sättet jag kan i text, förklara hur jag ålders och tidsbestämmer vintage. Ni är ju många som undrar hur jag på en sekund ser när ett plagg är gjorts och med enkelhet skiljer agnarna från vetet i affärerna, så därför delar jag med mig av det här. Tidigare har jag ju gjort en guide till den kompletta vintagegarderoben, men denna miniserie kommer fokusera mer på historia och inte så mycket på trend. För grunden i att bli en riktigt knivskarp vintageshoppare är ju att se skillnader på detaljerna, inte tro att en 80-talsklänning är en 50-talsklänning och tvärt om. Jag har lärt mig allt själv under åren som butiksbiträde, visual merchendiser och PR-chef inom vintagebranschen. Jag föreläser också om vintage, skriver böcker och har kurser i ämnet. Dock är detta endast min bit av kakan, att få en komplett bild av hur det var och lära sig mer om allt från material, sömnadsteknik och samhällshistoria får ni bäst genom att läsa facklitteratur och kombinera med erfarenhet. Jag tänker gå igenom de årtiondena som jag kallar "vintage-åldern", alltså 20-60-tal. Man skulle kunna säga att 70-talet ingår i denna era, så kanske tar jag med det sen. Men de viktigaste, och mest distinkta vintageårtiondena är enligt mig 20-60-tal och det är även detta som jag kallar vintage. Innan 1920 är det antikt och efter 1969 second hand. Vi börjar med 20-talet. Det kryllar ju inte av 20-talskläder i butikerna idag. Hittar man ett gammalt plagg från 1920 som är helt nog att använda har man riktig tur. Men eftersom 20-talet är början på en ny era, med mängder av förändringar som påverkar kvinnors mode och samhällsstatus är det ett startskott för det som vi idag kallar för modern tid. Det är här vi kastar korsetten, leker med könsroller, utmanar tidigare kjollängder och för första gången på väldigt lång tid har möjlighet till ett eget uttryck. Dvs. personlig stil. Jag vill också klargöra att jag kommer berätta om kvinnligt mode. Herrkläder och herrmodehistoria är något jag aldrig shoppar och därför inte berättar om. Då kör vi! 1920-talet skiljer sig, som de flesta andra årtionden, mycket åt i början och i slutet. Detta är det knepigaste när det sen gäller att lista ut hur gammalt ett plagg är. 1918 avslutades första världskriget och iom det skedde stora förändringar modemässigt. Tidigare hade kvinnor klätt sig i snörade liv, hellånga klänningar och sjok, med giganstiska hattar att balansera på huvudet som högsta mode och helt enkelt kläder som mer berättade något om kvinnans status och hennes mans förmögenhet än hennes intressen. Under 20-talet förflyttades också kjollängden upp från hellång till ankelhöjd. I mitten på 20-talet var den ända uppe vid strax under knäna. Detta tillsammans med att hellång ärm inte längre var självklart och det övergripande androgyna siluetten gör att 20-talet är moderevolutionens tid. 1920-talets mode är en reaktion på allt det åtsittande som tidigare dominerat modet. Nu vill man ha enkelhet. Små detaljer, veck och löst sittande plagg. Kroppen ska framstå som lång, smal, platt och rak. Midjan förflyttas ner till höften för att förlänga siluetten, hatten och håret sitter tätt intill huvudet och halsringningen och kragen är djup och lång för att även det förstärka den smala långa kroppen. Former är inte längre intressant att framhäva, istället kunde man binda brösten eller bära bylsiga plagg som dolde dem. Under 20-talet växer också festmodet fram och den så kallade flappern (som lite knasigt fått bli symbolen för hela 20-talet) klär sig provocerande i fjädrar, smink och egen väska. Hon bär sina egna tillhörigheter, låter skosnörena och plösen "flappra" i Charlestondansen och leker med tanken på att få samma rättigheter som mannen någon dag. Den här typen av 20-talsklänningar är kanske det som vi oftast tänker på när vi ser en 20-talstjej framför oss, men det är alltså inte så att alla gick om kring i festklänningar hela dagarna. Dock är de väldigt bra på att beskriva sin tid! Vi kikar på hur de ser ut. - knälånga - broderier - siden och chiffong - tunna - raka - färgglada - handarbete - enkla runda ringningar eller V-ringning - dropped waist (midjan nere vid höften) - ärmlösa eller kort ärm När man hittar en klänning med dessa attributen i affären är det viktigt att först titta inuti. Väldigt få 20-talsklänningar har riktiga märkeslappar utan är hemma eller ateljésydda. De är i naturmaterial och väldigt tunga eller lätta att ta i. Det som kan förvirra en är tex 60 eller 80-talsklänningar. Här en 60-talsklänning till vänster och en 80-talsklänning till höger. Eftersom det finns många fler 60 och 80-talsklänningar i affärerna är det lätt att missta dem för 20-talsklänningar. För att utesluta kan man titta på sömmarna. På 60-talsklänningen här på bilden ser man ju att det är tungt maskinsytt längs halsringningen, den är för kort och för åtsittande. Dessutom är det ett syntetmaterial både på tyget och fransarna. Det känner man på kvalitén med fingrarna och är något man lär sig med övning. Det känns helt enkelt inte lika statiskt med siden. Den utstrålar för mycket näpenhet och är inte tillräckligt sober. 80-talsklänningen har stora axelvaddar, är maskinsydd och heltäckande. Dessutom har den helbroderad lång ärm och båtringning som är fållad och klumpig. Den utstrålar för mycket "power" och är inte tillräckligt skir. En äkta 20-talsklänning känns nästan tung nedtill, inte upptill. Det ser ut som att den hänger på sin egen höft, även på galgen. Dessutom har den nästan aldrig dragkedja (om den inte sytts in senare) utan träs över huvudet eller stängs med hyska och hake eller tryckknappar. I affärerna kan man hitta andra plagg gjorda på 20-talet, det behöver inte bara vara klänningar. Dessutom är det lättare att fynda tex en blus, en jacka eller liknande då de flesta inte ser åldern på den typen av otypiska plagg. Flapperklänningen känner desto fler till. Vi kikar på lite 20-talskläder så ser vi hur de kan se ut! Många av plaggen här har drag gemensamt. En väldigt avslöjande detalj är kragen. Kragarna på 20-talet var ofta slappa, låga och med en liten knut eller rosett. Mycket av inspirationen kom från herrplagg och fritidskläder, kimonos och morgonrockar. Idealet var att se ut som man vikt en lyxig textil runt sig, fått den snäv nedtill och med perfekta slag över bysten. Gärna med en stor pälskrage till och liten hatt. Siluetten är alltså nästan lite blasé. Dessutom kan man ofta se inspiration från hela världen i kläderna. Broderier, handarbete, siluetter och detaljer från Japan, Kina och Egypten. Clochehatten är också en typisk 20-talsaccessoar, med sitt låga brätte kan man nästan obemärkt glida runt på gatorna och vara sober och modern. 1920-talets mode är alltid aktuellt, kanske tack vare modeskapare som Coco Chanel, som försvarade kvinnans rätt att vara snygg, elegant och praktiskt klädd, något som vi idag kanske ser som en rättighet. Den lilla svarta, eller LBD, brukar sägas uppfanns av Coco Chanel 1926 och var en väldigt enkel klänning, endast dekorerad med ett par veck och som skulle agera som ett säkert kort i garderoben. Vi har många likheter med kvinnorna på 20-talet. Det finns också mycket kvar. I slutet på 20-talet började klädernas symmetri lekas med och snart äntrar vi ett mer komplext årtionde där art deco-raka linjer och enkelhet byts ut mot lekfullhet, symbolik och hårdare politiskt och ekonomiskt klimat där film och radio blir stor modeinspiration. Att fynda 1920-talskläder är inte lätt, men hittar man en jacka, blus, klänning eller sko från den här tiden har man alltid gjort ett fynd. Kläderna är gjorda med mängder av hantverkskunskap, känsla för symmetri, färg, form och dessutom bär de spår från en tid när vi på riktigt började berätta något med vad vi hade på oss. Källa: Vintagefashionguild För mer bilder och 20-talskläder, kika in min mapp 20's på Pinterest HÄR. Nästa gång tar vi 30-tal! A little guide to the 20's, and how to see if your vintage finds are real!
