ELSA BILLGREN
Välkommen till min blogg om inredning, vintage, brudklänningar, Gotland, Mosebacke, loppis och allt som inspirerar. Läs om upp och nedgångar, känslostormar, renovering och tv-programmet Äkta Billgrens.
Annons

Hur man åldersbestämmer vintagekläder, del 2

6

Jag tycker att det är så himla kul att ni uppskattar den här serien! Vintagemode, och framförallt den vedertagna sporten ”fynda” har varit ett av mina stora intressen sen jag blev tonåring och är ju nu något jag faktiskt försörjer mig på.
Det bästa med att ha vintage som passion är ändå att det det är så välgörande. Återbruk, återanvändning, kunskap, hantverksuppskattning, kroppskännedom, miljömedvetenhet och personlig smak är några av de positiva aspekterna vintage bär med sig.
När man sen lärt sig skilja på nytt och gammalt, eller tom tidigt 30-tal från sent, ja då öppnar sig en värld av möjligheter – pengar och självförtroende tex.
För om det är något som så tydligt berättar något om oss människor, så är det vårt behov av att uttrycka oss. Vår vilja att begripa vår samtid, vår historia, och lära oss något som för oss framåt.
Mode är alltså mer än bara kläder och tyg. Det är samhällsstrukturer, politik och ekonomi. Under 1930-talet led världen av starka skrämmande vindar. Nya moderna uppfinningar, extrema politiska krafter, ekonomisk kris och förvirring.

Annons

1
5
2
3

Annons

Kläderna då! Jo, under 30-talet går vi från geometri till surrealism. Tydliga raka linjer blir till skruvade och lekfulla motiv.
Midjan flyttar upp till sin normala höjd, nya syntetiska material så som rayon tex används till vardagskläder mer och mer, Madeleine Vionnet skapar trenden bias cut (berättar mer om detta senare pga typiskt 30-tal) och Elsa Schiapparelli leker i gränslandet mellan mode och konst.
Det allra finaste modet på 30-talet är knäppt, kreativ och nästan galet. Det är nu som typiska snitt vänds och vrids på. Schiapparelli sägs ha uppfunnit kilklacken och den infärgade dragkedjan. Kreativt tänkande leder till modeklassiker som vi nu tar för givet. Knappar i andra former än de vanliga, motiv på kläderna, långa dramatiska klänningar och kläder gjorda för vita duken är också typiskt för 30-talets mode.

Drama är ledordet.

bias
Tre klänningar med bias cut

När man letar kläder från 30-talet i vintagebutikerna är det oftast jackor, blusar eller sportkläder man stöter på. Har man tur går det att lägga vantarna på en festklänning. I så fall är den i största sannolikhet sydd på skrådden, det jag brukar kalla bias cut (pga jobbat i amerikansk vintageaffär för länge). Bias cut är kort och gått ett sätt att sy på. Man lägger tyget diagonalt istället för rakt så när plagget är klart bildas en dramatisk effekt.
Det bästa med att hitta en klänning med bias cut, är att det i de flesta fall går att fastställa enbart på det att den är gjord på 30-talet. Man kan säga att den hellånga klänningen med bias cut är för 30-talet vad flapperklänningen är för 20-talet. En klassiker.

Annons

bias-cut-dresses-1930s-1

Det som är så typiskt 30-taligt med en hellång klänning skuren på skrådden är att det kräver så mycket tyg, man kan kalla det slösaktigt. När trenden går från kortare till längre kommer också viljan att visa lite form igen och med hjälp av denna skärning kan man gå korsettlös och ändå framhäva formerna på kroppen. Klänningstyget faller alltså naturligt som en sjöjungfru ungefär. Dock slutade man i stort sett sy på detta sätt i slutet på 30-talet då ransonering av tyg infördes och det ansågs som onödigt slöseri att sy på detta sätt.

En annan detalj som skriker 30-tal är axlarna. På 20-talet fokuserar vi på kragen, på 30-talet börjar axlarna, och överarmarna först hamna i fokus. Volanger, boleros, höga korta jackor med knyt i halsen och en långklänning under är en typisk siluett.
En kort frisyr och nätt hatt gäller fortfarande (framför allt i början), men looken är mer dramatisk, mer förlängd och nästan förmer. Om 20-talets look är förvånad är 30-talets look ett upphöjt ögonbryn. Handskar, profil, Robin Hood-hattar och en cool, sval och sensuell framtoning.

axlar
Tre 30-talsklänningar med fokus på axlarna och överarmarna

Annons

Förvirringen i vintageaffärerna kan lätt bero på att så som andra årtionden har det snotts väldigt mycket från 30-talet och bakats in i senare tid. På bilderna här över hade den vänstra klänningen lätt kunnat vara 70-tal, den i mitten 90-tal och den till höger 80-tal. Det viktigaste är att lära sig se skillnad på detaljerna.
Vecken på axlarna på mittenklänningen är alla handsydda, lagda försiktigt en och en, och på en klänning från 90-talet skulle man troligtvis inte ägna på mycket tid och pengar. Dessutom är knapparna nästan alltid i plast på 90-talet och tyget känns syntetiskt mellan fingrarna. Plagget ska framstå som lyxigt, skört och gärna lite skevt. Alltså handgjort. Med själ och människa i som jag brukar säga, hehe.

Hur man ser skillnad på en 30 och 70-talsklänning är samma sak. På 70-talet går plaggen väldigt sällan hela vägen ner till golvet, utan stannar lite statiskt en bit över marken. Plaggen är hårda och knastrar mellan fingrarna. På 30-talet är tygerna ofta lätt genomskinliga, kontrasterande (chiffong/sammet tex) och eleganta. Tänk mer filmstjärna än disco-dansare. Mer vykort än musikvideo.

30 och 80-talssammet är också lätt att skilja på om man tittar inuti. Riktig gammal sammet är tunn men tung, har inga tjocka sömmar och är försiktigt ihopsatt. Dessutom ofta handsydd och inte med ”strech”.

file0339-original
En viktig bild som jag brukar visa när jag föreläser och som beskriver 30-talet är den här. Skuggningen på kjolarna pekar på en viktig förändring i modet, nämligen byxans intåg!
Kvinnor hade burit byxor länge, mestadels som arbetskläder, men iom filmstjärnor som Ingrid Bergman och Marlene Dietrich blev byxan mer accepterad, något som vi idag ser som en självklarhet och rätt för alla, som vill ;), att bära!

Annons

Namnlöst-2
Den vida byxan är verkligen ett av 30-talets snyggaste och tydligaste plagg.
Dessutom ser man tydligt vad hela 70-talets mode fått sin siluett ifrån. Glöm därför inte att kika extra noga på era 70-talsfynd av god kvalitet. Har ni tur så döljer det sig en gammal fin 30-talare däribland!

1930-talskläder är verkligen svåra att nosa fram i second handaffärerna. Kika efter välskräddare kavajer, ullbyxor, blusar med knyt och stickade jumprar. Starka färger, karaktäristiska symboler och figurer, assymetriska hattar, kilklackar och chiffongklänningar, så bohemiska att Florence Welch hade backat.
30-talet behöver inte vara svart/vitt, Greta Garbo i profil och cigarettförlängare. Det kan också vara somrigt, färgsprakande och lekfullt.

Namnlöst-3
30-talsplagg som andra kanske missar i affären och tror är 70/80-tal istället!

Men framför allt är det iögonfallande. Sjöjungfrusiluetten, öppen rygg, stora hattar, barnsliga prints, prydliga dräkter och allt som kan fångas och förstärkas på bild.
I slutet av 30-talet ser vi mer och mer fokus på axlarna, herriga modeller och kostymer. Snart lämnar vi hår och smink åt naturen mer och mer och kliver in i en tid som säger nej till all överflöd, fokuserar på det nödvändiga och modet lämnar plats åt viktigare saker. Många stora modehus stänger, människor flyr och Europa tar paus.

Annons

Vi avslutar med lite bilder från min Pinterestmapp 30-talet.

30s
Nästa gång tar vi 40-talet.
Kram.

Untitled-22125131843
This time it’s all about 30’s fashion. And how to spot your dream garnments in the vintage stores!

Annons

16 kommentarer till “Hur man åldersbestämmer vintagekläder, del 2”

  1. Kristin skriver: 10 januari 2015 kl 09:10

    Åh, vilken mysig morgonlektion!


  2. Astrid skriver: 10 januari 2015 kl 09:13

    Fick nyss en 30-talsklänning av min mormor, hellång, siden och dramatisk, så otroligt kul att läsa detta inlägg efteråt! 🙂


  3. Louise skriver: 10 januari 2015 kl 10:12

    Sådan himla bra idé att göra dessa guider! Grym läsning och inspirerande 🙂


  4. I huvudet på Elvaelvaihpe.se skriver: 10 januari 2015 kl 10:26

    Du är bäst, Elsa – på många sätt! Heja.


  5. fridadansariapril.blogg.se skriver: 10 januari 2015 kl 10:44

    tusen tack för dessa lektioner! Har mest varit intresserad av 50-/60-tal men nu inspirerar du verkligen att titta några fler decennier bakåt. 🙂


  6. Micis skriver: 10 januari 2015 kl 11:39

    Älskar det här! Puss <3


  7. Marie skriver: 10 januari 2015 kl 11:55

    Tack för en intressant genomgång. Jag vet egentligen ingenting om vare sig second hand eller vintage, däremot är jag intresserad av sömnad och material. Det här väcker två frågor, som det skulle vara kul om du ville svara på:
    1. Varifrån kommer egentligen de plagg som säljs som vintage?
    2. Hur vanligt är det med förfalskningar i butik eller på nätet?

    Jag tänker så här: I Sverige var det väl först på 50- och 60-talen det fanns en konfektionsindustri att tala om? Dessförinnan var merparten av de plagg som användes förmodligen hemsydda och det som eventuellt överlevt bör i så fall höra till det mer exklusiva (köpta hos skräddare/sömateljéer, utomlands eller, vad vet jag, på NK:s Franska). Hur mycket äldre kläder kan det egentligen finnas i cirkulation med bevarad kvalitet ens från 60-talet?
    Handlar det om privatpersoner som sparat kläder på vinden eller gamla restlager från butiker/fabriker? Intressant att du säger att du arbetat i en ”amerikansk” butik. Är det så att många av de plagg som säljs som vintage inte kommer från Sverige? Och de kläder som är i omlopp, handlar det om att människor i vintage-kretsar hela tiden köper och säljer samma plagg? Jag menar, det måste ju vara ett slutet kretslopp där inga nya plagg tillkommer. Min fråga handlar helt enkelt om källorna.

    Sedan den andra frågan, den om förfalskningar. För den som kan något om sömnad och skärningar borde det ju vara ganska lätt att få plagg att framstå som vintage. Etiketter kan sys i plagg som egentligen är hemsydda etc. Hur vanligt är det?


  8. Frida skriver: 10 januari 2015 kl 11:57

    De här inläggen är så himla bra! Ser fram emot nästa del 🙂


  9. Anna skriver: 10 januari 2015 kl 13:25

    Jätteintressant! Tack!


  10. Magpiesmagpiesatsunrise.blogspot.no skriver: 10 januari 2015 kl 15:00

    Vill bara säga att jag älskar den här serien, så välgjort och lärorikt! Tack för att du delar med dig!


  11. Elin skriver: 10 januari 2015 kl 18:04

    Åh! Lika fantastiskt intressant denna gång, TACK för de 😀


  12. jossan skriver: 11 januari 2015 kl 10:29

    Tusen tack, kändes som att 30-talet var mest oklart för mig! Längtar till nästa!


  13. mary b skriver: 11 januari 2015 kl 12:35

    love this series, keep them coming:) beautytruuth.wordpress.com


  14. Vintagekoll | Fröken Retrosecondhandbloggen.se skriver: 12 januari 2015 kl 12:17

    […] Det där med vintage är svårt som tusan! Alltför ofta får både ditten och datten som är något så närt gammalt benämningen vintage, men det är helt tokigt. Kul och bra att vår Second Hand-profil Elsa Billgren har snappat upp och skriver så lättillgängligt om hur man åldersbestämmer kläder. Något som jag ofta möter när jag är ute och pratar om trender inom second hand är just frågor om hur dåligt ett plaggs skick kan vara och ändå vara säljbart. Tja, det är ju upp till köparen så klart, men ett och annat kan man absolut vara mer säker på om man bara förstår hur gammalt plagget är. Har det funnits med i 100-år och har en fläck av bröllopstårta anno 1912 så blir det kanske bara än mer intressant? Kolla in Elsas Vintageskola HÄR. Jag ser fram emot fortsättningen… tänkte jag precis skriva men den har ju redan kommit! andra delen hittar du HÄR! […]


  15. Synneetdrysskanel.wordpress.com skriver: 13 januari 2015 kl 11:36

    Denne serien er så gjennomført og interessant! Veldig godt laget, Elsa!


  16. Elso Olssonelsoolsson.blogg.se skriver: 14 januari 2015 kl 08:27

    Bonjour Elsa!
    Toppenfina och lärorika inlägg i denna serie, gillar megamycket!
    Jag ska skriva ett skolprojekt om 40-tals mode och undrar därför när ungefär ditt inlägg om den tidsperioden kommer att komma upp? Vore skönt att veta om jag kan räkna med dig som källa eller inte.
    Massa kramar och pepp till dig!


Dela på:
Laddar