Det är fredag morgon, tidigt. Jag vet att jag får skynda mig upp om jag ska få ha min lilla stund för mig själv. Skogsduvans hoande låter högt ur ventilationen i hallen. Hennes bo måste ligga på taket och jag undrar om alla i huset hör henne nu. Ligger i sina sängar och mojnar sig till hennes mjuka stämma medan hon boar för sin unge. Jag har satt mig i vardagsrummet. Vet inte riktigt vad jag ska skriva bara att jag behöver få ur mig lite ord. Det är den allra sista majdagen och helgen ligger framför mig. Jag hoppas att den varit så fin som jag önskar, att Alice håller sig frisk och att det är fint väder när vi åker till Lovas land imorgon. Det är tradition när syrenen blommar, iallafall sen förra året, att vi åker till hennes lilla ö och badar från klipporna, pratar om det allra tuffaste och lättaste, dricker champagne, bastar, lagar lång middag och sen kanske lyssnar på mina gamla låtar som jag gjorde när jag var 19 med min kompis Jimmy. Det var förra året som jag upptäckte dom. En bloggläsare hade hittat en låt på Soundcloud och jag fick en sån svindlande känsla av att jag glömt bort halva mitt liv. Det är kanske en blessing och en curse att minnas så dåligt som jag gör. Jag tänker mycket på huset såklart, på båda. Det är inte långt tills vi får nycklarna och jag måste hejda mig att inte vara allt för mycket i framtiden. Huset är gammalt men har som många gamla fritidshus varit med om det ena och det andra under åren. De senaste åren har det hyrts ut och det kommer nog ta ett tag, med det mesta. Benny ska dränera och lägga nya rör, vi börjar verkligen från grunden, men jag gissar att jag kommer ha svårt att hejda mig från att börja rensa i trädgårds-slyn och måla några lager färg i sovrummen medan han bygger upp det som ska bli vårt Gotlandshem. Jag vill också utforska området runt huset, gå runt och ta mig tiden att titta på varenda stenmur och stig. Det är så speciellt när man köper en bostad att allt går fort. Sen ska det gå riktigt långsamt. Det är väl som en förälskelse och ett äktenskap tänker jag mig. Vips hamnar man i säng ihop (eller så var det iallafall för mig) och sen lär man känna varandra och skapar en enhet som ska räcka i många år. Bygger från grunden och ger allt det finaste man har till den personen, eller huset.En av de vackraste sakerna med huset, förutom känslan, är trädgården. Jag ser alla rum framför mig. Långbord med bänk och stormlyktor på baksidan där man kommer ut från köket under träden längs med stenmurarna. Ett runt stenbord på framsidan. En grusgång som slingrar sig och böljande former med låg grönska. Stora buxbomsliknande buskar, klättrande kaprifol och en stor inhängnad köksträdgård i den lilla lummiga dungen där det nu står en pallkrage. Stora urnor och krukor med ormbunke och löjtnantshjärtan i rabatten. Vilda ängar bakom stenmuren och två olika känslor på fram- och baksidan av huset. En välkomnande entré och en hemlig gömd sfär. Men först ska det grävas upp för dränering, så drömmarna får vila och marineras. Det är som det ska. Jimmy skickade ett sms igår. Han har en studio på Gotland och frågade om vi kanske skulle ses och se om det går att göra något av låtarna. Javisst sa jag. De har fått vila i 20 år, kanske är det dags. Det är iallafall känslan av något som gror, spritter, bubblar. Början på någonting nytt, något gammalt som får liv, ett minne som klarnar och en sommar som äntligen är här.
