I slutet på juni i år fick vi tillträde till vårt nya hus på Gotland. Fastän vi inte sovit en natt här än räknas ju detta till den första sommaren och mycket har hänt sen dess. Kanske inte på ytan, men i husets grund och i mig. Huset är från någon gång på mitten av 1800-talet men här på tomten har det stått hus sen 1600-talet. Hela Hallbjänne brann upp på 1800-talet och området byggdes upp igen i den vevan så husen är nästan alla från samma tid. Det var framför allt platsen som drog oss hit. Jag vet inte om sånt märks eller syns genom skärmen, men det känns när man är där. Mycket har dock hänt med huset sen det byggdes och det tycker jag är en del av charmen. Man kan ju välja hur mycket av originalutförandet man vill återskapa, men jag tycker också om att ett hus får leva och röra sig under tiden som människor bott där. Nu har vi tex en övervåning som förra ägarna troligtvis byggde tidigt 1960-tal och det för tankarna till deras historia, om barnen som kom sen och om livet här. Vi har otypiska detaljer som balkonger och typiska som tegeltak. Det viktigaste för oss var att försöka se till att huset är helt friskt innan vi började med några ytsikt, så därför satte vår byggare Benny igång dagen efter vi fått nycklarna och började gräva sig ner. Under tiden Benny gjort det han är bäst på har jag gått runt och gjort mig bekant med trädgården, ljuset och känslan. Visualiserat en tid när det stora arbetet är gjort. Helt ärligt så njuter jag kanske mer av det än det verkliga livet ibland, för i drömmarna är allt möjligt. Det behövs nog också en målbild när man tar sig an ett stort projekt likt detta. Men alla tider i livet är olika saker, och det är först nu som Pontus och jag varit redo för detta äventyr. Här på baksidan kommer det bli vår middagsplats, med grillhörna, avställningsytor, gamla bänkar, stort matbord uppdukat till middag och en nysnickrad dörr i blått med mer glas som släpper in mer ljus och passar huset. Den kommer vår granne dörrsnickare Jimmy göra, för om det är något som det finns gott om här på När är det hantverkskunniga proffs. Huset är uppdelat i två delar skulle jag säga. Nedervåningen och övervåningen har olika känsla och det är ju inte så konstigt eftersom nedervåningen är mycket äldre än övervåningen. När Benny började kika under golvplankorna från 1960-talet såg vi att det var isolerat och att bjälklaget var bytt i de två stora rummen så de golven kommer vi behålla, slipa, luta och såpa så de inte är så röda och lackade. Alla lister behöver bytas och elen kommer dras om så den inte går precis vid kakelugnen. Vi kommer även byta radiatorer och måla väggarna här med äggoljetempera är det tänkt. Detta rum kommer bli köket, med direkt utgång till sydsidan och trädgården. Där Lynn står kommer vi ha skafferiskåp. Här mitt i rummet kommer ett stort engelskt lantbord stå och det kommer vara fritt till fönstren så man kan gå fram hela vägen och njuta av utsikten. Den fina stänkmålade kakelugnen är rummets juvel. Den är likt huset lappad och lagad vid olika tidsepoker, men fungerande och otroligt charmig tycker jag. Det andra stora rummet på nedervåningen kommer bli vårt sovrum, iallafall nu de närmsta åren. Här ser jag fram emot att vakna upp med fyra fönster och grönska bakom varje. Jag tittar noga på ljuset och färgerna, allt rör sig över dagen och när solen går genom lövverken glömmer jag bort hur mycket som är kvar att göra. Jag ser bara hur det kan bli sen, när det är en plats för vilsamhet. Det är som att det redan är det, trots sågmaskiner och byggdamm. Jag älskar varenda skavank, snedhet och krokighet. Den här veckan börjar Benny dränera runt grunden och sen ska vi dra rör och gräva ner en regnvattenstank som ska samla upp regnvatten åt oss. Att börja från grunden känns viktigt och det kommer löna sig senare tror jag. Husets andra pjäs. Hallen visade sig vara i sämst skick. Här hade bjälklaget inte bytts ut och Benny upptäckte att luften stått still och åldrat trät i förtid. Vi behövde ta upp golvet och istället för att lägga nytt trägolv här passar vi på att lägga in sten. Sten är en stor del av huset och tomtens charm och karaktär tycker jag och ett element jag gärna vill ska få ta mkt plats, både ute och inne. Det välvda skåpet är underbart, visst? Även badrummet kommer ha stengolv. Det kommer bli fint när solen faller på det tror jag. Utsikten från diskhon över gården och det stora runda stenbordet vi kommer ha under kastanjen framför ladan. Jag undrar när punschverandan byggdes på huset? För varje decennium har något tillkommit. Nu ska huset få sitt första badrum. Handgjort kakel. och utsikt mot trädgården och stenmuren vid handfatet. Jag längtar efter nästa sommar när jag får försvinna in djupt i trädgårdsarbetet. Trädgården är nämligen kanske det vackraste med hela tomten. Det finns så många rum, så mycket sten, så många vägar att gå och så mycket historia att plocka fram. Kanske är det nu jag går en kurs, eller iallafall förkovrar mig i trädgårdslitteratur? Min dröm är att skapa en ljuvlig oas av denna grönska, likt The Rich Brothers privata projekt i ena brodern Harrys hus och trädgård i Wales. En plats att arbeta utanför arbetet, skapa något med händerna och testa sig fram. Kanske lära mig något och hitta en passion för livet. Jag ser spaljerade persikoträd och gamla stenbänkar. Stenmurar som får komma fram, ängar som får fri sikt. De tre uthusen får sakta ta form till olika rum. Mormors stuga till vänster har både el och vatten men behöver en rejäl upprustning. Kanske får det rummet bli en följetång? Dörren till höger har jag planer för redan nästa sommar. Ett extraskafferi fullt av korgar med grönsaker, vinflaskor, lök och potatis. Picklat och konserverat. Allt som inte får plats inne i boningshuset. Små outforskade hörn och vägar. Stora drömmar och många möjligheter att växa. 🌾
