Så kom äntligen dagen, den stora dagen då vi skulle åka in till Visby och få nycklarna på mäklarbyrån. Jag grundade med yoghurt, jordgubbar, granola och en havrelatte i bästa muggen och sen bar det av tidigt tidigt. Det är så högtidligt att sitta där inne i mötesrummet tillsammans. Väntan. Helt plötsligt är det klart och man får en nyckelknippa som är mycket mer än bara lite metall och plast. Det är början på någonting riktigt stort. Efter vi fått nycklarna hade jag tid på apoteket för att vaccinera mig mot TBE och sen skulle vi vänta kvar i stan på mamma som skulle komma med färjan efter lunch. En annorlunda dag med lite av allt alltså!Jag gick in på Wisby Vintage & Design som min vän Monica har och tittade på alla franska antikviteter och pratade med Monica om ett projekt vi har tillsammans nu i sommar. Fint med tupp på tallrik. Med nycklarna brännande i fickan gick vi ner mot Almedalen där Almedalsveckan var i full gång. Min briljanta bästa kompis Alice skulle nämligen prata om Antibiotikaresistens på Dagens Industris stora scen. Stolt kompis! Medan jag lyssnade hängde Lynn och Pontus i lekparken vid fontänen. Sen åkte vi till Leva Kungslador för att äta lunch. och efter att vi hämtat mamma vid färjan var det äntligen dags! Vi satte nycklarna i låset, gick runt och tittade på allt medan det stormade och ven i träden. Tomten var lummig och vild, mycket att upptäcka. Där under murgrönan finns en gammal stenmur. Precis när vi skulle gå kom flera gulliga grannar förbi och hälsade oss välkomna. Blåsten hade gjort alla dunderhungriga så när vi kom hem gjorde jag en snabb pasta med tomat, sardeller, vitlök och parmesan. Ett glas rött till. Dagen efter, i onsdags, hade molnen skingrats och fastän det fortfarande blåste kändes det som att det skulle bli en riktigt bra dag. Vi åkte till stranden. Jag hade en blus från Sezane och en rutig kjol från Arket på mig. Mamma och jag åt frukost på trappan, läste DN och pratade. Rosen har slagit ut i full blom nu. Jag har fått reda på att den heter Alba Maxima, en klassisk gammeldags Gotlandsros. Efter frukost åkte vi till huset igen. Så fint att få se det i sol! Överallt hade de förra ägarna lämnat små lappar. Den här kastanjen planterade de på 60-talet. Jag gick runt själv och tittade noga på alla rum. Det här kommer bli mitt och Pontus sovrum är det tänkt. Om vi har tur ligger originalgolven kvar där under. Fyra fönster. Jag blir helt knäsvag av att detta är vår sovrumsutsikt! En spaljerad ros där kanske och en bänk? Massa detaljer att kika noga på. Gammalt glas. En trädgårdshörna där många framtida middagar kommer äga rum. Lite gamla möbler fick agera möblering för att se proportioner och mäta. Kanske har vi tur med golven? Här i garderoben i hallen skvallrar det iallafall om breda gamla plankor. I juli kommer Sara som är trädgårdsmästare hit och hjälper oss tänka ut en långsiktig plan för trädgården så allt blir rätt. Det finns många rum, stenmurar och ängar att ta tillvara på. Hej då huset, ses snart igen! När vi kom hem sprang jag långt och tänkte på de två senaste dagarna. Att det finns ett före och ett efter i livet och att det är speciellt när man befinner sig mitt i ett sånt skifte. Jag gjorde en sallad på allt jag hittade i skafferiet till middag. Belugalinser, gotländska tomater, fetaost och avokado. och så promenerade vi. Mamma fick lyssna på alla mina tankar. Tur att det inte bara var jag som var nipprig. Lynn var också speedad, för dagen efter skulle han fylla år. Men det är en helt annan historia. Puss!
