God morgon! Det är första morgonen på sommarlovet i nya huset och jag sitter själv i köket och skriver till er. Tänkte bara ventilera de första känslorna och tankarna, ge er en inblick i hur det känns att vara här nu. Vi kom hit igår sent på eftermiddagen. Gräset var högt och det regnade. Jag minns att det regnade när vi fick tillträde till vårt förra hus, 1 juli 2017, och när Pontus och jag gifte oss. Allting doftar gott. Utomhus, det daggiga höga gräset, och inomhus, de äggoljetemperamålade väggarna. Det är en svår doft att beskriva, som tjära och trä, såpa och trygghet. Allt känns stabilt med huset. Tjocka väggarn, breda golvplankor. De enorma skärbrädorna jag beställt från Frankrike som nu står lutade mot skafferiet vid vår köksdörr. Jag slås av hur bra den här renoveringen blev, allt är Bennys förtjänst såklart, och tänker att det jag nog gillar mest är alla möten mellan nytt och gammalt och att man känner människans hand. De nysnickrade fönsterbågarna i de gamla karmarna i söder. De var ruttna och en snickare här i När har gjort dem till oss och satt i munblåst glas. Måleriskarven i taket i sovrummet mellan taklisten och taket är kanske mina favoritcentrimetrar i huset. Det som var ett huvudbry (ska vi ta bredare lister för att dölja det?) är nu där charmen sitter. Gnissliga gamla dörrar, skruttig trappa och blanka blandare i kök och badrum. Huset känns stort och ljust, klockan åtta igår när vi åt middag tittade solen in för första gången på hela dagen. Jag letar efter platser i trädgården att sitta och äta. Idag ska vi flytta runt stolar och bord, rulla ut grillen, packa upp allt för hela sommarlovet, skruva upp knoppar och handdukshängare. Varje liten grej på väggen är ett steg framåt i det som är hemkänsla. Badrummet börjar kännas klart och det blir verkligen som ett eget rum i huset. Idag, eftersom det ska regna igen, tänkte jag sy upp cafégardinen som ska sitta där och ta en långpromenad ner till havet med Nikita. Jag vet att juni kommer flyga förbi. Den gör alltid det. Var tar dagarna vägen? Jo i rus och förälskelse. Tiden går aldrig så fort som när man är lycklig och tillfreds. Jag tar tillvara på känslan, vet att den är flyktig, men hoppas att den kanske är enklare att fånga här på denna plats. Bland grönsaksodlingar och 1700-talslador, loppisar, kaffe på stranden och åtta veckor av att få leva för sin egen skull. Sommarlov. 🍓
