God morgon! I min telefon finns fyra långa punktlistor med allt vi ska göra de sista dagarna. Rensa ladan och förråden, packa till stan, flytta över småmöbler till nya huset, måla golv, skriva läxa, ha möten och skruva isär säng. Det känns fysiskt att den sköna ledigheten är över, men något annat börjar. Jag är pirrig över att åka till stan och glad över att träffa vänner igen, klä upp mig, laga god mat i vårt kök och vakna i vår säng. Öppna fönstren mot Swedenborgsgatan, ta ett långt bad och promenera helt ensam genom hela stan. Ni som läst bloggen länge vet att augusti och september är min bästa tid på året. Jag känner mig rätt då. I farten. Det är nystartskänslan och doften i luften, allt vibrerar och återfår sin hjärna efter några månader av vila. Framför allt jag då. I tisdags var det mulet och jag tog en promenad med Nikita innan flyttpackningen skulle dra igång. I jeanskjol från Sezane och randig tröja från Lindex. Gummistövlarna är mina favoriter från Tretorn. Sköra smågrejer som bonsaikrukan jag fick av Sigge i julklapp rullas in i papp och osköra saker som tapetrullar Lynns födelsedagspresenter alltid slås in i samsas i mixlådor. Det blir ingen större ordning, men eftersom det mesta vi packar är mindre saker kommer det förhoppningsvis gå bra att packa upp ändå. Mitt i flyttandet sa Pontus att han hade en present till mig och från ingenstans plockade han fram en tygpåse med Nintendo 64, Zeldas Ocarina of time, 007 Golden eye och framför allt Diddy Kong racing. Jag blev så himla glad! Vi spelar ju en del tv-spel tillsammans här hemma och en grej jag tar upp ofta är hur trist det är att vi inte kan spela Diddy Kong racing. Jag spelade det med pappa och Sigge mina första år i Stockholm efter flytten och det var ett så himla fint sätt att hänga bara vi tre som jag minns med värme. Det spännande äventyret med ballongerna, silvermynten och triceratopsen. Vi brukar ladda hem gamla klassiker och spela, men just Diddy Kong racing är skapat av ett brittiskt spelbolag som inte finns längre och copyrighten gör att det inte finns på något annat sätt än så här i originalform. Pontus letade upp hela konsolen och spelet på Tradera och budade hem till mig. Finaste jag varit med om! När vi packat klart och regnet blåst förbi gick jag ut och sprang. Stormen Karl-Heinz hade lämnat stora pölar på grusvägarna efter sig som jag rundade. och när solen tittade fram såg man hur majsen tornade upp sig på fälten av lycka efter regnet. Jag svängde förbi Mejeriet som ligger på vår gata här i Alskog och som är en lada där de säljer keramik. Fint också med ett växthus på kortsidan så här. Där är vårt hus, sista veckan nu. Dags att packa ner porslinet och skruva ner tallrikshyllan som följer med oss till När. I onsdags vaknade jag till utsikten av ett tömt skåp och lådor i hög. Jag drog på mig 1950-talsklänningen jag köpt av Camilla Thulin i vintras med tanke på just en sån här sommardag. Sen drog vi till brödbilen, det var dess sista dag i Ljugarn för sommaren. Jag hade fått en kommentar från en läsare om att en present väntade på mig där. Vad kan det vara tänkte jag? Ett litet brev. Med fantastiska blyertsteckningar av mina bröllopsklänningar! Så oerhört fint gjort, tack snälla Linn från Norge! Vi stationerade oss på bästa platsen som vanligt. Kaffetermos och Yatzy. Undrar hur livet hade varit som fler än tre tänker jag ibland vid såna här tillfällen som är så självklara för oss? Hem till frukostsmoothien. och sen över till huset på När med bilen full av packade lådor. Benny hade hittat fler ruttna bjälkar som behövdes stärkas upp, men det känns så skönt att han går igenom huset grundligt så vi inte missar något viktigt nu när vi renoverar. De gamla bjälkarna ska bytas ut och grunden ska ventileras och isoleras och sen är vi redo att jobba oss uppåt, mot golv. När vi lämnat av allt bestämde vi oss för att vara lediga en stund. Fram med cyklarna jag fått av pappa ur den lilla ladan. Ut mot grusvägen. och sen ner mot havet tillsammans. När vi kom hem igen stannade vi till vid traktorn och pratade med vår gulliga granne som berättade massor om huset vi köpt. Vi träffade fler och fler grannar och det visar sig att de som bor närmast oss är fyra syskon som alla har barn varav två är pojkar i Lynns ålder. Här bor vi bakom lilla ladan! Nikita, alltid bra på bild. På vägen hem åkte vi förbi Ala gård. Där säljer de nämligen äggoljetempera som vi är sugna på att måla med i de gamla rummen på nedervåningen med de tjocka stenväggarna. Hela butiken och caféet är målat med det och vi fick massa bra guidning av att kika runt och prata med Anna som är expert. Vi kom hem med kulörprover, massa ägg. Ett krus för spatlar i en favoritfärg. och sen var det dags för middag. Hummus, falafel, fetaost och de godaste tomaterna från Paulas i När.Kvällen slutade med ett Diddy Kong racing-maraton såklart, det var precis som jag mindes det! 🎈
