Dags att berätta om vår renoveringsresa! För lite mer än ett år sedan var vi på Gotland och tittade på ett hus från 1800-talet i När med hav och åkermark som närmsta granne. Vårt drömhus, med massa potential och ännu mer att göra. Att kliva in i ett vackert gammalt hus och se allt som behöver göras kan ju vara överväldigande, men det kan också vara starten på något underbart. Så här såg ena salen på nedervåningen ut när vi var där på påsken 2025 och kikade. Detta är vårt sovrum nu. Ni känner kanske igen kakelugnen. Det som numera är vårt kök såg ut så här. och hallen, med de fina siktriktningarna och gamla dörrarna. Öppningen ut på baksidan. Minns att jag stod här och tänkte, där vill jag äta middag. För resten av mitt liv. Den fantastiska kakelugnen i köket. Det sög till i magen när jag såg den. Vi la ett förhandsbud och några dagar efter påsk skrev vi på kontraktet. Vi fick tillträde 25 juni 2025 och då såg det ut så här. Vildvuxet och grönt. Alla möbler var borta och det blev ännu tydligare att detta är vår plats. Övervåningen skulle bli perfekt för gäster, barn och lite mer fritt liv och stök. Lugnet och tystnaden. Förutom läget och känslan föll vi för allt det gamla som fortfarande fanns kvar trots många stora renoveringar under åren. Vi hade en förhoppning om att bevara det som går, byta det som är trasigt och försöka få ihop de två sidorna till en helhet. Men en renovering, speciellt i ett gammalt hus, kommer ju ofta med överraskningar. Det visade sig nämligen ganska tidigt att hela bjälklaget på nedervåningen var ruttet och golvet vi hade tänkt behålla, slipa och såpa behövde rivas upp. Vi skulle dränera, bygga nytt bjälklag och isolera. Dessutom behövde vi installera ett nytt ventilationssystem som kontrollerar fukten i grunden. Vårt hus ligger långt från kommunalt vatten, vilket vi gillar, men det kräver också mycket fix kring hur vi ska få tillräckligt med vatten. Helst inte i grunden då, utan i kranen. Vi hittade både det ena och det andra när vi öppnade upp golven. Gamla konserver, en och annan död råtta och en gammal stengrund från vad vi tror är huset som stod här innan, byggt på 1600-talet. Man kan säga att det var rätt känslig fas. Att få ha huset två dagar innan vi gav bort nycklarna och sen se det bli värre innan det blir bättre kräver tålamod och tillit, dessutom påverkar det ju budgeten och tidsplanen. Men om det är något man lärt sig efter alla avsnitt av Husdrömmar så är det att det alltid kostar mer och tar längre tid än man tänker. En liten bild in i vårt framtida badrum, där en av väggarna hade en spricka och även ruttna bärande bjälkar så de behövde bytas ut. Här har vi haft huset i en månad. Under den här fasen kändes det som att vi jobbade för huset, att vår uppgift var att se till att det blev friskt och helt och att möbler och mys var lååångt borta. Samtidigt som vi åkte över med grejer på släp att stuva in i ladorna försökte vi sälja vårt gamla hus och ge Lynn en värdig sommar mitt i renoveringen. Att byta bjälklag och dränera kan vi inte göra, men något vi kan göra och som var skönt för att känna sig lite delaktig var att börja med ytskikt på den nyare övervåningen. Vi bestämde tidigt att det inte var lika noga här, att det viktigaste var att lära känna huset så vi började med golven. Jag testmålade olika kulörer. Sen målade Lynn och jag det tillsammans. En gång välte vi hela burken, men som tur var var det ju golven som skulle målas så det löste sig ändå. Hade blivit bra tv! tänkte jag många gånger under den här resan, men ändå glad att vi gjorde det utan, så alla valen och besluten togs utan press utifrån och i lugn och ro. 30 juli, vi hade lyckats sälja vårt hus och det såg ut så här på uppfarten. Vi passade på att fira lite, för att minnas stunden. I början på augusti var vi tillbaka och jag började mäta upp ett framtida kök. Med tejp. Matbordet i förgrunden, supertydligt allting visst? Slutet på sommaren närmade sig och böset växte sig större framför huset. Microbelöning i form av ett färdigmålat vardagsrum/gästrum som Lynn och jag gjort tillsammans. Små saker som en ny brevlåda. Vår plats på grusvägen. Vi åkte hem till skolstart och i slutet av augusti var vi tillbaka på ön för Livia och Marcus bröllop och passade på att åka till huset och se hur det gick med allt. Dräneringen och regnvattenssystemet var i full gång att byggas. Vi bestämde tidigt att vi ville ta tillvara på vattnet och passade på att gräva ner det när vi dränerade. Under hela hösten och vintern jobbade Benny på i huset. Vi köpte ett återbrukat golv, bestämde allt från lister, äggoljetempera, eldragningar och regnvattensystem från håll. Bort med elkablar i taket och runt kakelugnen. I februari åkte vi över för att se det nya golvet. De gamla radiatorerna var borta och nya var på väg. När vi väl var på plats var det enkelt att se vilken bredd på lister det skulle vara för att harmonisera med rummet. Vissa saker är svårt att förstå på bild tycker jag, men känns så tydligt när man ser dem på riktigt. Som att vi absolut skulle ha smalare taklister fastän det målade taket inte skulle gå hela vägen in. Att våga visa det gamla och inte ta hänsyn till det när man väljer nytt utan acceptera och välja det som är bäst för huset ger massa karaktär och istället för ett lappa och laga-tänk blir det en rörelse av tid. Det är svårt att förklara men det handlar om att välja det bästa för huset oavsett, inte göra om något som inte är trasigt och inte ändra bara för att. Att ta den list som är mest harmonisk även om det blir en måleriskarv mot det gamla taket. Den skarven är bara vacker. Inte heller sätta list överallt, som vid det välvda skåpet. I april var vi tillbaka och radiatorerna var på plats, äggoljetemperan målad två lager och listerna uppe och grundmålade, golvlister inmålade. Bäst av allt var dock doften av ett helt bjälklag och vetskapen om att grundjobbet är gjort. 15 juni åker vi tillbaka. Då har det gått 1 år minus 10 dagar sen vi fick tillträde. Då fortsätter renoveringsresan med badrum, fönster, kök och små grejer som gör mycket men framför allt ska vi njuta av att bo, den första sommaren i vårt nya hus! 🌞🗝️
