Glad sommar! Hoppas ni har det strålande varmt, roligt och vackert var ni nu än är. Vi är tillbaka i Strängnäs igen. Bilen svämmar över av loppisfynd från Gotland och Öland (som jag visar bilder från snart) och nu hänger vi här i lite mer än en vecka och herregud vad rinnande vatten känns lyxigt efter bara ett par dagar tillbakaskjutsade till 1800-talet i torp! Att huset här i Strängnäs skogar skulle kännas hypermodernt med sitt wifi och toalett, det trodde jag aldrig, vi som brukar fly hit efter hektiska jobbveckor inne i stan. Även om Öland har varit fantastiskt har det också varit kämpigt. Jag är inte van vid att inte ha liv och rörelse runt mig hela tiden, så åker man in till Löttorp och kollar Instagram, ser superfestliga bilder från alla kompisar som är på Gagnef, hänger i par i flotta hus på italienska kusten och socialiserar sönder sommaren. Så sitter jag där och gråter lite tyst på Icas parkering där det finns 3G, scrollar och får hjärthugg av hur bra alla klarar sig utan en. Fast det kanske är just därför de här ensamma karga veckorna är viktiga, de liksom får en att uppskatta alla vänner, kalas och det stökiga brokiga livet man har resten av året. Det som i maj känns som en väska full av sten man måste ställa ifrån sig en stund. Det finaste med Öland har ändå varit att se vargens platser, hans barndoms stränder och minnen. Lyssna på historier om barbackaridningar längs vattenbrynet och nakensomrar. Plocka stenar till hans pappas grav vid långe Erik och köpa rökt fisk att doppa i aioli på en loppisfyndad filt. Bäst för mig är ändå att hålla igång fastän vi är själva. Baka, springa, skriva och leka med hundarna. Stan finns ju kvar, och jag kommer nog alltid vara en orolig tonåring på sommarlov, även när jag borde växa upp. We're back in Strängnäs after a few days on Öland! Loads of flee markets and alone time! It scares me. I really hate the silense, but need it as much.
