Katalogen för Lilla Kvalitén ligger uppe på Stockholms auktionsverk och jag kikade igenom och hittade ett gäng favoriter. Att samla gamla föremål i en liten mapp och se vad man egentligen har för stil tycker jag är så himla mysigt. Sen kan man kisa och låtsas att det är exakt dessa föremål som tillsammans bildar ens hem. För mig blir det ofta en mix av riktigt gammalt och romantiskt, i form av 1700-talskeramik och gustavianska fåtöljer, tillsammans med Swedish modern, formstarkt och lätt. Färger som poppar men också en mjuk smörig ton. Fint tycker jag! Vi kikar på hur jag skulle inreda med föremålen, i en imaginär värld där de redan var mina. Keramik är ett helt universum men riktigt gamla föremål lockar mig mest. Det här är en halv dansk terrin från 1700-talet, med flisor och utan lock. Jag blir kär när föremålen inte är perfekta utan det tillåts användas och inte bara behöver stå i ett inglasat skåp i en antikaffär hela livet. Den här skulle jag ha framme på ett soffbord eller uppe på ett ljust träskåp. Blomsterbordet av Josef Frank har stått på min önskelista i många år men det tar så ofantligt mycket plats att det aldrig skulle få plats. Jag skulle fylla det med yviga växter, kanske blanda med snäckor och inspirerande tidningar. Drömmarnas drömservis att ha på födelsedagar och midsommar. Med stora buketter pion och äppelblom. Extra fin Swedish modern tröttnar man inte på. De finaste formerna från flera århundraden och årtionden tillsammans är nog min favoritstil om jag måste välja. Tex en riktigt sliten gustaviansk fåtölj i hörnet i ett sovrum. Bredvid ett öppet fönster med riktigt tunna fladdriga gardiner. På väggen ovanför något modernare, en vägglampett i guld eller en liten tavla med modernistiskt motiv. Mixen är det som gör det. Slitage är så himla vackert när det är gammalt. Det absolut finaste jag vet är ett slitet marmorbord. Det verkar dock vara helt omöjligt att hitta. Mer modernare design från 1900-talet i denna lilla bankett eller pianopall som Pontus får av mig. En riktigt sliten fårskinnspläd på för den där svenska folkhemskänslan. Ett vackert fat från Mariebergs porslinsfabrik, gjort någon gång mellan 1760-1782. Det är den här typen av fat jag alltid hoppas på att hitta på loppis, men det får nog bli att fortsätta drömma eller punga ut på auktion. Om jag skulle samla på något i livet, förutom klänningar då, skulle det kanske vara extra fint kinesiskt porslin. Måste bara researcha lite och lära mig massor först. Kanske skulle man börja med en fin terrin från Qianlong-perioden 1736-1795. Ahhh, mina ögon blir så glada av dessa Tati-stolar av Ralf Lindberg. Som nymålade naglar eller en glossy läppstiftsmun. Riktig 1990-talsprakt från Sverige. De skulle få bo runt ett allmogebord, för det är kotrasten mellan det nya och gamla som gör allt såklart. Ilse Crawford har koll på läget när hon inredde Ett Hem exakt så för snart 15 år sedan. Josef Franks stol 1179 hade gärna fått stå vid ett antikt skrivbord. Med den här rottinglampan från Nordiska Kompaniet modell 31255 från 1950-talet över. och den här vackra skulpturen av Sakari Tohka från Finland på skrivbordet, bredvid ett stort fång kaprifol i en vas bredvid. Det var dagens auktionssvep! Ha en fin lördag. Puss. ✨
