God morgon! ✨ Klockan är sju och det är söndag morgon när jag skriver det här. Jag är vaken tidigt fastän jag kom hem från en möhippa sent igår. Gamla vänner från förr, det tryggaste som finns. Kommer ens barndomsvänner för evigt vara så som man minns dem från första gången man träffades? De har ju samma skratt, sneda tand och personlighet. Vi pratade om gamla killar, som man gör på möhippa, och det är så intressant hur många av oss har flammor från förr som fortfarande hänger kvar. Kärlekar som aldrig falnar, oavsett hur många barn, fina äktenskap och trygga relationer som byggs upp efteråt. En tjej berättade om sin mormor som träffade sin ungdomskärlek igen när hon var 64 och hade 30 lyckliga år med honom sen. Jag tror många går tillbaka till gamla killar när de blir äldre för då vet man vad man får. De där skavankerna och problemen ser inte så farliga ut i ljuset av tid som gått och alternativet att lära känna en helt ny människa kanske är mer skrämmande på något sätt. Hur ska man kila in sig i ett färdigt liv? Det känns svårt för många tror jag, lättare att kroka i något man känner igen. Dessutom är det ju så filmiskt, att återknyta till något man börjat på. Cirkeln är sluten, mormors första kärlek blir också hennes sista. Jag stöter på mina gamla ex ibland. Härom dagen stod min första kyss på Nybrogatan och åt en varmkorv. Jag kastades direkt tillbaka till hans sovrum på Kommendörsgatan och min vita lögn om kvarlämnade pianonotpapper som ledde mig dit. Tonerna av Jessica Simpsons I wanna love you forever från cd-spelaren. Dagen efter kyssen komponerade Alice och jag ett noga komponerat hotmail (man sa så då) på Biblioteket och jag frågade om han ville gå på bio med mig i helgen. Det ville han inte och han ångrade dessutom kyssen skrev han. Det var det lyckligaste och olyckligaste dygnet i mitt liv. Tänk att de känslorna traskar runt med en varmkorv på Nybrogatan helt avslappnat. Redo att plockas fram i ett ögonblick. Som att det var igår och inte nästan 30 år sedan. Här i köket är det tyst och lugnt och min kalender ligger bredvid mig. Jag hör om fler och fler som skaffar analog kalender. Det var ett annat samtal vi hade igår som var intressant. Att vi håller på att gå mot en mindre digital tid. Tror ni också det? Kommer barnen idag vara lika mobiltillvända som den förra kullen som först upptäckte Snapchat och Tiktok? Jag undrar det. Spännande tex med Australiens sociala medier-förbud för barn under 15 år. I min analoga kalender står det iallafall om veckans planer. Inte en enda körlektion är nedskriven och det är så himla skönt. Nu kan jag istället välja att köra bil. Jag undrar vart premiärturen tar mig? Måste låna mammas bil redan i veckan och hitta på något kul. Idag ska jag äntligen träffa Sofia och vi ska spela in två avsnitt av podden. Jag vill prata om allt som rör julen för nu är jag redo att kliva in helt och fullt i den. Den här veckan blir det premiär för lussekatt, risgrynsgröt, julmiddag, julmarknad och så är det ju första advent på söndag. Hur ska ni fira? Puss. ✨
