På lördagskvällen var vargen och jag hembjudna till Sandra och Ludvig på välkomna till Sverige-middag! Vi hade med oss ett första exemplar av vargens bok Vad är musik, som han skrivit ihop med Salem Al Fakir som kommer ut senare i höst och som är stora peppen här hemma. Devi mötte vi upp utanför porten. och så gick vi upp! Jag är verkligen obotligt glad över att Sandra är hemma så man kan dricka vin och spela spel och låtsas som att allt är som förut igen! vargen. Devi. och Michelle kom också förbi! Sen fick vi gå husesyn, och himmel vilken lägenhet. De bor i Sandras föräldrars lägenhet under semestern och varje hörn var fint. Så drack vi en flaska champagne som Devi hade med sig, lika ska det va. Här står jag och dricker bubbel samt fotar mig själv på toaletten, om inte det framgår. och här står Ludvig och lagar mat. Pasta carbonara skulle det bli! Det var så varmt att vi var tvungna att öppna alla fönster. Så slog vi oss ner i köket och väntade och pratade om allt det sjuka som hade hänt. Helt bissart kom vi fram till och så fruktansvärt så det knappt går att föreställa sig. Sen pratade vi om Sandras nya jobb, och Ludvigs veranda som man vill sitta på och berättade hur det hade varit under tiden de varit på andra sidan atlanten. sen åt vi. Mycket och länge och innerligt. Michelle hade fyllt år också, så hon fick presenter! godisalltiallo, shampo och badskum och osv. supersmå post its som alla ville ha. och servetter med budskap. Så var det dags för en lek tyckte vi. Introtävling blev det och Ludvig tyckte att det var väldigt svårt och försökte komma på vad Celine Dion heter. Jag valde låtar och de andra skrev ner så fort de kunde. Tydligen var det lite fuskigt att vargen och jag bor ihop. Helt plötsligt var klockan midnatt och vi tyckte att det var dags att gå vidare! Vi gick ner på gatan och väntade på taxin. Sånt kan ju ta tid och då får man sysselsätta sig under tiden, till exempel med att fota skor. men strax efter var vi framme vid Trädgården, som var helt proppfull med folk! Kön var det längsta jag någonsin sett tror jag. Det är ju inte så konstigt iofs för det är ju en av Stockholms absolut mysigaste ställen, alla tycker så mycket om varandra där. Vi rörde oss in i smeten, kramades och sa hej. drack shots och dansade till La Petite Putains musik, som var precis vad vi behövde. I had an amazing saturday night ai Sandra's parents apartment. We had carbonara for dinner, Michelle got presents and we talked a lot about the horrible terrorist attack in Norway. Thank god for friends. After som music intro games we left for Trädgården, dancing and shots all night.
