Hej kära ni! Klockan är 06.15 och jag sitter ensam i mitt kök. Det är sista sucken av januari och vintern har bara börjat. Jag har lärt mig de senaste åren att det bara är att följa med, man kan inte streta emot. Våren kommer när den kommer och bor man i en stad är vintern lång och inte alltid gnistrande. Men det finns mycket mysigt och vackert att göra trots att man zicksackar mellan djupa pölar, halkar runt, får en droppe i nacken och virar halsduken ännu ett varv runt huvudet.Fixa och dona hemma. Hemmafejandet är i full gång. Alla skåp och lådor rensas, städas och organiseras. Jag fortsätter att putsa saker här hemma, målar fönsterbrädor, tvättar lister med såpa och gör hemmet redo för vårens ljus. När det äntligen blir ljusare vill jag aldrig mer se min lägenhet utan enbart vara ute så då är det skönt att ha hemmet redo för det. Har ni några vinterplaner hemma som ni passar på med nu?Sträckkolla en serie. Har ni sett The Pitt? Ja men det måste ni ha för det kan vara bland det bästa jag sett på tv. The Pitt är en oerhört rafflande sjukjusserie som utspelar sig under en dag där man får en ödmjuk inblick i hur det är att arbeta på akuten. Vad sträckkollar ni på just nu, har ni något tips? Umgås med en förälder. Jag vet inte varför det känns extra viktigt på vintern, jag blir kanske bara påmind om livets förgänglighet så här års och känner så himla stark kärlek till mina föräldrar. Kanske är jag en tonåring på våren och sommaren och bara flänger runt, ser dem inte på samma sätt. Men jag har en tanke i livet att allt som kommer till mig ska jag göra direkt. Vill jag kyssa min man, gör det direkt, vill jag säga jag älskar dig till en kompis, gör det direkt. Härom dagen var pappa och jag på hans landställe och hämtade glas till min 40-årsfest och det var egentligen inget annat än en helt vanlig dag där en pappa hjälper sitt barn, men en våg av kärlek till honom slog över mig och jag ville krama honom fastän han kanske inte är spontankramstypen egentligen så jag bara gjorde det, extra länge, och det visar sig att han visst är spontankramartypen och att det gjorde att min dag blev lite mysigare. Nu ska jag inte vara dramatisk men man vet aldrig när det är sista gången man kramas och framför allt kan en impulsiv känsla av kärlek aldrig vara dålig så att passa på att agera på dem har jag låtit bli en vana. Låt vardag vara vardag och helg vara helg. Det är mitt mantra för hela vintern. Det är något med ordningen i det som gör att jag landar i årstiden. Jag kastar mig in i jobbprojekt under veckorna och kastar mig sen lika hårt ut i ledighet på helgen. Jobbar hårt och slappar hårt. Det är på vintern man ska stoppa pannan mot backen och bara köra. Sen, när första vårljuset kommer, då tittar man upp och möter det. Tillåter sig. Tar en kaffe mot en husvägg och en lunchpromenad. Vintern kan vara vacker och njutbar också såklart, men här i Stockholm är det svårare att låta vardagarna vara romantiska. När man är ledig dock, då finns utflykter, bistrorestauranger, museum och caféer med varm choklad. Titta på konst. Det är så skönt att komma in i värmen. Man får passa på att titta riktigt länge och långsamt på tavlor. Det är ingen brådska någonstans. Där ute viner vinden och snön flyger från himlen. Men här inne är det varmt och skönt. Mina favoritmuseum i Stockholm är Thielska galleriet, Moderna museet, Scenkonstmuseet, Tekniska museet, Nordiska museet och Nationalmuseum. Jag går med Lynn och Pontus. Vi pratar om konstverken. Jag flyger iväg till en annan tid i verken, vill lära mig med om konstnärerna och verkligen se motiven. Läser på hemma och tittar på konstdokumentärer om Vermeer och Rembrandt. En utställning jag är sugen på just nu är Himlakroppar av Diana Orving på Millesgården. Vad gör du på vintern? ✨
