För några veckor sedan dök den här tavlan upp på Aucionet. Det är inte vilken tavla som helst utan den har Pontus pappa målat när han var i 20-årsåldern. Innan han slog igenom, innan han träffade Pontus mamma och medan han var i Paris på konststudier. Motivet är le Pont des Arts. Några dagar efter att vi kom hem från Frankrike plingade det på dörren och tavlan, som hängt hemma hos någon i många år i Göteborg, landade hemma i vårt vardagsrum. Den var ännu finare och pampigare i verkligheten. Helt underbara blå och gröna toner, målat med massa känsla och en så fin kontrast mellan det modernistiska måleriet och den klassiska ramen tycker jag. Man älskar ju en härlig baksida av en målning också. Pontus pappa bodde i Vaxholm större delen av sitt liv. Hans första fru Astrid Munthe bor fortfarande kvar där. Hon är Pontus gudmor och den mest otroliga 98-åringen man kan tänka sig. Det är Astrid och Ronalds, alltså Pontus pappas, barn Lynn Munthe som Lynn är döpt efter. Pontus äldre halvbror och Lynn den äldres bror Lorne är musikern i Hansson de Wolfe United. Många tror att Lorne är Pontus pappa men så är det alltså inte. Pontus och hans två syskon är Ronalds andra kull barn, som han fick med Helena. Det är bara en liten del av Pontus otroliga släkthistoria som även innehåller spioneri, 1920-talsflappers, maskeradbaler hos Harry Schein och otroliga kärlekshistorier. Någon borde definitivt skriva boken. Tillbaka till tavlan, som troligtvis är målad strax efter kriget. Jag undrar så var den hängt och i vilket hem i Göteborg. Den är inte alls så typisk för Ronalds måleri utan mycket mer figurativ. Jag tycker mycket om den! Samtidigt lyckades vi buda hem en liknande tavla med motiv från Stockholm så idag kommer tavla nummer två hem till oss. Nu ska vi bara se var de ska hänga, någonstans värdigt tänker jag.Väldigt glad för båda tavlorna, en sån lycka som bara konst kan ge! 🎨
