Inlindat i glittrig plast och silkespapper ligger något nytt till hemmet, vi kikar. Prassligt och fyrkantigt. Två tavlor från 1800-talet. Brodyr och sömnadsprov av Ida Forsdahl 1857, då tio år gammal. Jag köpte dem från Atmosphere antik efter att ha sett dem på Antikmässan och blev kär i de antika ramarna, det munblåsta glaset och de noggrant sydda knapphålen. De är försiktiga och högstämda på samma gång. Så som det blir när något är riktigt gammalt, gjort med all koncentration och lite stolthet kanske. Jag tycker mycket om dem. De påminner mig om hantverket, om tiden, om det romantiska jag älskar med sömnad, vintage och kläder. Att det är historia och kunskap, något magiskt och vördnadsfullt, inte bara plagg. Nu hänger de över varandra här på väggen i vardagsrummet, bredvid en gammal konstaffisch från Paris 1957. En annan plats och tid jag gillar. Jag blir glad varje gång jag går förbi och det munblåsta glaset och dess bubblor skiftar i ljuset. En liten tidskapsel fångad i ram. 🪡
