Hej! Jag struntar i att skriva ovanlig caption i rubriken nu när jag lägger upp bilder från veckan som gått men kommer fortsätta med mina ofiltrerade texter. Bloggen 2.0 kanske? Mer ärligt och vardag, mindre fixat och fint. Så skönt. Unpopular opinion: älskar måndagar och tisdagar!!! Det är enda dagarna i veckan då jag har någorlunda styrsel, ingen ångest alls, tränar bra, äter bra, mår bra. Sen kommer mitten på veckan, röriga tider, middagar, vin allt det där som såklart är underbart men som jag nog egentligen tror är härligare än vad jag egentligen tycker. Känslan på måndagsmorgonen när solen skiner och Lynn och jag går till föris är bäst. Hela veckan framför oss, allt kan hända. Att det skulle bli en asjobbig och kämpig vecka med massor med gråt och dålig sömn hade jag ingen aning om än här. Kanske därför jag älskar måndagar, omstartskänslan. Efter lämning promenerade jag in till stan för jag hade ett möte på Alma med två personer som jobbar med produktutveckling. Så svårt att vara kreativ när andra säger att allt är möjligt. Jag behöver ramar och gränser tror jag, inte fri spelplan. Mina favorituppgifter i bilden i skolan var när man skulle måla av en sko eller något annat som lät tråkigt så fick man göra en fri tolkning. Tänk om hela livet var kreativa problem som behövde lösas? Vad härligt det vore. Ingen admin, inga möten, ingen feedback, bara hjärngympa. Efter trevligt möte gick jag till Olas blommor på Nybrogatan och köpte ett stort fång hortensior. Vad rynkig jag var på den här bilden. Undrar om jag kommer testa botox eller något annat skönhetsingrepp senare i livet? Väldigt många av mina vänner i branschen har gjort olika saker men jag har inte gjort nåt. Jag är nog för rädd. Rädd för att det skulle gå fel? Att bli sövd kan jag inte ens tänka mig utan att svimma. PTSD deluxe efter operationen. Jag minns när jag vaknade upp efter min sövda konisering som var det första steget i cancer-resan och hamnade bredvid en tjej som precis blivit snittad och låg där med sin bebis och gullade. Då ville jag somna om. För evigt. Aldrig mer sövd. Från det ena till det andra, nagellack! Detta kan nog beskriva min hjärna bra. Cancer-bebisar-nagellack. Ungefär där är jag och snurrar om dagarna. Detta fina heter Raven futé från &otherstories. Mamma och jag möttes på hotel Diplomat där vi skulle fotas för ett mamma/dotter stiljobb för SVD perfect guide. Älskar den här bilden på mamma där hon står och väljer skor i sin Hillary t-shirt. Vi intervjuades om stil och jag skämdes lite när jag förklarade hur min stilresa gått. Från spexigt vintage till svart nytt. Att jag känner mig mer som mig, finare och mer bekväm nu spelar ju liksom ingen roll när man inte är en lika bra förebild för andra? Mamma är förebild för båda oss. <3<3 Efter den ena plåtningen rusade jag till den andra. Det var soligt, 20 grader och jag försökte fånga brittsommarkänslan i två selfies. Snäll och tuff. På eftermiddagen en springtur här bredvid det stora blå. På kvällen blev jag akut sugen på dim sum, buljong och dumplings så jag traskade mot Mormors dumplings på Bondegatan och köpte take away-middag. Mer New York-känsla än så går kanske inte att få till på en måndag? Här mår jag kanske som allra bäst på hela veckan? Träningsbyxorna fortfarande på, ballerinas på bar fot, kinesisk slurpig mat i påse och ljummen oktobereftermiddag med killarna hemma efter en fullspäckad dag. Borde anat oråd. Från höga höjder faller man ofta hårt. På tisdagsmorgonen vaknade vi till disets dis. Spökslottet mitt emot passade in fint i kulissen. Höstnörkrets räddning heter ljusslingor. Lynns rum är fullt av dom. Efter lämning på föris sprang jag till båten för att hinna med den och Sofia till Djurgården. Jag blir så himla svettig nu för tiden. Är det för att jag springer mer? Förut brukade jag skryta om att jag var tysk och därför aldrig svettades på samma sätt som jag brukar säga att jag har tysk mage och därför aldrig blir magsjuk och typ kan äta sten. Men vem vet. Kan vara serum, varm ullkappa och hetsspring till båten också. Vi slog oss ner i det lilla växthuset med floristen Maria Berg, drack örtte och pratade om blommor och kreativitet. Frihet, färg och England. Örtte är den nya havrelatten, det vet ni va? Kål så stor att man tror man är tre äpplen hög. och den vackraste brokiga buketten av nypon. Copy paste sekunden jag kommer till Gotland ska ni veta. På tal om Gotland så kan det bli en höstresa dit med mina tjejkompisar som sista resa i november. Hur mysigt? Bara laga mat, dricka vin framfört brasan och kanske ett dopp i havet? Kommer inte hända, badet alltså. Men tanken är ju underbar. Bokrelease här på Rosendal i vår? Ja så måste det väl bli? Jag kom hem med bivaxljus, bröd, rotselleri, picklade trattkantareller och nötter i honung. Det borde man ju göra till folk i julklapp? Köpa fina små burkar, fylla med nötter och en god honung. Klart till frukostgröten, yoghurten eller desserten. Sen svängde jag ihop min bästa soppa på sötpotatis, ingefära, vitlök, chili, kokosmjölk och gul curry till mamma och Sigge som skulle vara barnvakter. Picklade kantareller och bröd med Gamle Ole-ost till. Sen begav Pontus och jag oss ut i ösregnet genom hela stan till Dansens hus. Parisisk vy här visst? Koreografen Örjan Andersson har nämligen gjort en dansföreställning baserad på mammas konst! Mamma har gjort scenografin och kostymen, det är hennes drömdagbok som dansarna läser ur och hela föreställningen känns som tagen ur mammas huvud. <3. Vi satt längst fram med en meter mellan stolarna och när dansarna kramades började jag gråta. Jag tror det var känslan av att få titta på scenkonst. Så bortskämd som man varit med det och så svältfödd som man är nu. Jag insöp varenda sekund, tog in allt, ville kasta bort min telefon och bara titta på människor och konst för resten av mitt liv. Så levande, så fint, så himla himla knäppt och härligt! Jag gick skakig därifrån. Vad har jag varit med om? Varför har jag aldrig känt så här förut? Vad gör pandemin med oss på sätt vi inte ens vet än? Min mamma är ett himla geni. Så ofiltrerad och galen. Eller vänta nu? Är detta bara jag som tagit henne för givet hela livet och nu ser henne för första gången, precis som dansen? Handlar allt bara om tempo? Paus och intryck. Ta för givet och ta in fullt ut om vartannat. Ja kanske.
