Jag har ju rätt ofta snittblommor hemma och här kommer en liten redogörelse och några tips på hur jag gör med dem. Jag brukar ju beskriva den stora buketten som en surdeg, dvs jag låter den förändras med tiden. När några blommor dör plockar jag ut dem och ibland åker det ner något nytt. Det är mixen av knoppar och helt utslaget som jag tycker är allra vackrast. Det blir brokigt och personligt. Här ovan är stora buketten en blandning av tre stycken. En jag köpte på Christoffers blommor för några veckor sedan, en från Flowery och några snittblommor jag köpte lösa på ett presentkort jag fått av min moster i födelsedagspresent. När jag får tulpaner av gäster så brukar jag plocka ut de sista tappra, korta dem, ta bort några blad och stoppa ner i en annan vas. Då håller de ytterligare en stund. Viktigt när det gäller alla snittblommor är såklart att snitta om och byta vatten ofta. Små nejlikor är kanske den bästa snittblomman på det sättet att den håller för evigt. Ibland kan man få trasiga blommor på torget eller hos floristen om man ber snällt, och går en blomma av i den stora buketten passar den lika bra i en liten vas på sängbordet eller i badrummet. Om buketten innehåller rosor tar jag oftast ur dem när de är på väg att vissna, kortar och sätter i en annan vas. Då slutar de att sloka och klarar ett par dagar till. Dessutom är de som vackrast i detta skedet tycker jag, lite torra och frasiga och intensiva i färgen. Stoppar man ner en knoppig kort blomma i samma vas ser det ännu fräschare ut. Inte alls som en blomma på väg att bli slängd, utan som en oljemålning. Mitt i alltihop vill jag visa hur stora bladen på min kastanj har blivit! Fast nu har den sett ut så här ett tag, undrar vad nästa steg är? Rötterna växer och blir långa i vasen, men bladen har stannat upp här. Vi får se vad som händer med den. Jag fick en fråga om hur jag tänker klimatmässigt med snittblommor, de fraktas ju en massa nämligen och är inte så snälla mot miljön. På det svarar jag som jag brukar när det kommer till miljöfrågor. Jag prioriterar. Just nu, innan blommorna slagit ut i mitt kvarter unnar jag mig snittblommor och försöker ta hand om dem så de lever länge. Sen när våren kommer hittar jag massa vackra kvistar och blommor i trädgården, och blandar upp med dem då. Annars så ser jag det som en lyx, precis som flygresorna till Italien och de nya kläderna jag köper ibland. Eller när jag då och då unnar mig kött. Allting är ju inte svart eller vitt, för mig handlar hållbarhet om att göra val och sätta en bas man känner sig nöjd med. Jag reser sällan långt med flyg, jag har ingen bil, jag återvinner allt, jag köper mestadels second hand, driver en uthyrningsfirma och äter mestadels vegetariskt. En annan kanske kör bil men prioriterar bort blommor och kött helt, eller åker till Thailand med familjen någon gång och cyklar till jobbet. Det är tufft att göra alla rätt, men man kan försöka göra mycket såklart! Jag fick också en fråga angående tavlan i bakgrunden och vem som har målat den. det har Pontus pappa Ronald de Wolfe gjort. Kolla vad lik! Ha en mysig lördag. Puss. Translation: A post about my view on flowers.
