Glad fredag! Hur mår ni? Jag tänkte att det skulle vara trevligt men ett litet hej så här i slutet på veckan och bara prata av sig. Eller skriva av sig blir det ju egentligen men när jag skriver bloggen går det nästan alltid bara i ett flöde, precis som ett samtal. Jag skulle nog aldrig orkat blogga varje dag i så här många år om jag inte kände att det bara flödade fram. Men så sitter vi här en fredag i september och jag känner efter som vanligt. Jag befinner mig på en bra plats just nu, jag antar att det märks. Hoppas inte mina inlägg blir tråkiga bara för det, man vill ju skapa en spännande blogg där man inte vet vad man ska få läsa eller se, men det får inte bli tråkigt och platt bara för att det inte grävs ur en plats av smärta. Det är förresten en grej som mina föräldrar alltid skakat huvudet åt, bilden av att vacker konst bara kan komma ur lidande. En ensam gubbe inlåst i ett rum, stånkande och grubblande. Mina föräldrar dricker nästan inget, har alltid tränat och varit riktigt wholesome i sin kulturklick. Det är jag såklart mycket glad för idag, även om jag i min dimmiga ungdom kanske hemligt önskade att de var mer mystiska och svåra.Jag undrar lite hur Lynn ser mig som förälder. Jag har ju en bild av mig att vara känslig och dramatisk, men kanske är det inte så egentligen? Vi är verkligen styrda av våra rutiner i vår familj och dagarna ser nästan likadana ut. Lynn älskar sina lek-mönster och ritualer och Pontus och jag likaså. Men det får aldrig bli tråkigt.Härom dagen när jag var och gjorde naglarna pratade jag med nagelstylisten som var 21 om framtiden. Hon funderade på vad hon skulle göra av sitt liv och jag mindes exakt hur det kändes att vara två år från studenten och känna att livet rinner ut genom fingrarna. Ibland tänker jag på vad som hade hänt om jag inte hade tackat ja till det där jobbet på ZTV och istället kanske sökt in på DI eller gått en annan väg. Men så ledde det ena till det andra, allt rullade på och nu sitter jag här 37 år och livet pågår. Måste man avsluta något för att kunna börja på något annat? Många tror nog det. Jag tittar tillbaka på när jag blev frilans 2011 och det var inte på dagen. Jag trappade sakta ner mitt arbete på Beyond Retro och efter några år av att jobba med båda sakerna vågade jag ta klivet. Jag är nog för rädd för att ha en tom period utan mening där allt ligger i andras händer. Jag känner mig mest trygg av att allt krokar i varandra som ett flöde. Jag ville säga till henne att det finns tid för allt! Det kommer visa sig! Ibland vet man inte förrän man är 37.Nu är det fredag och i helgen åker jag till Bokmässan. Jag blir alltid så blödig av Göteborg, min bästa stad och platsen där jag växte upp. Tegelhusen, jugendfasaderna, vattnet, doften och människorna. Dialekten såklart. Jag ska äta lunch med en ny vän, middag med två gamla och såklart prata massor om boken Ett Hem. Har jag sagt att den tryckts upp en tredje gång och att det kommer andra spännande nyheter kring den? Iallafall blir jag så himla glad att ni köper och läser. Vill ni se mig på Bokmässan kommer jag prata på Hantverksscenen 12.30, vara med på ett seminarium i sal F2 15.00 och sen ha en signering i Bookmarks monter 16.00, på lördagen alltså imorgon. Boken går att köpa och få signerad vid alla mina programpunkter och det vore så himla kul att träffa er där! Annars hittar ni Ett Hem här. Ha en underbar helg så hörs vi imorgon, hoppas vi ses i Göteborg! 💙
