Idag är det första dagen på jobbet efter ett långt jullov. Det är ju lite speciellt eftersom jag börjar något helt nytt. Nu när jag skriver detta sitter jag på ett café, det är måndag men söndag ändå eftersom skolan är stängd och Pontus och Lynn har åkt till Pontus jobb på Skeppsholmen och ska ha en pappa Lynn-dag. Jag ska passa på att jobba lite vid datorn, svara på mail och tidsinställa blogginlägg så jag kan vara helt och fullt fokuserad de närmaste dagarna. Som en skolelev står jag med äpplet i hand. Det är en speciell känsla att påbörja något för första gången när man är 37 år. Jag försöker minnas tillbaka första dagen på andra jobb. Hur var det 2008 när jag började på Beyond Retro? Jag kommer ihåg Thomas från Paris som var store manager (han uttalade det manaaager såklart) som visade mig alla områden på golvet. Så heter det i en affär, golvet. Han berättade om rails, som var namnet på klädhästarna eftersom allt var amerikanskt på Beyond, och de olika områdena med olika kläder. Här har vi jumpsuits och här har vi vintage dresses. Jag drog handen över tyllen och spetsarna. De var i bubbelgumsfärgade pasteller och alla i olika modell. En för varje tjej 1961 i Detroit, eller var de nu bodde de som gick på prom i klänningarna. Köpta under högkonjunktur i ett köpcentrum med mamma i släptåg tänker jag mig. Till tonerna av Runaround Sue. På tal om den låten har vi börjat lyssna på min spellista från Sommar i P1. Jag sommarpratade ju 20 juli 2012 och hade med den låten. Plus massa annat som jag glömt bort såklart. Men så hittade Lynn spellistan en morgon när vi skulle äta frukost och det kändes så himla skönt att lyssna på Vampire Weekend, Saint Etienne och Grimes efter all julmusik. Något nytt, fast gammalt och välbekant.Jullovet. Ganska skönt att ha det bakom sig. Jag längtar efter att borra huvudet i arbete och glömma bort allt annat. Vara på en plats i taget och ha en lista att bocka av. Kasta mig helt och fullt ner i projekt. Då är jag som lyckligast. Att vara ledig är förstår härligt det med, men det är också svårt. Varje dag ska vara något, man får uppfinna varje stund. Idag är första dagen på vårterminen. Även om termometern visar -12 och jag sitter här på ett café med grönt ingefära-te och jobbar i tjockstickad tröja så är det början. Ner med pannan i allt det nya och när vi tittar upp kanske dikena kryllar av krokus. Det är en speciell känsla att vara utan längtan. För om jag ska vara ärlig vill jag inte vara någon annanstans än här prick just nu. Den första dagen, ren och blank. Det är då man byter nummer, skriver rubrik, drar penseln på en vägg och tittar in i de där ögonen på en nyfödd. Så nytt, spännande, rent. Men ändå bekant på något vis.
