Jag har haft en väldigt lärorik och spännande vecka och knappt tagit några bilder, men några! Jag tänkte kompensera med att dela lite mina tankar istället, för såna har jag. I måndags morgon åkte vi ner tidigt tidigt till Lund. Jag åkte med Sofie, Evelina och Lisa som alla jobbar med kostym för serien som vi spelar in. Serien utspelar sig i Skåne och därför åkte vi ner för att ha kostymprov på skådespelare som är bosatta där. Jag har ju klätt människor i en himla massa år, min brudprovning startade jag 2010 och innan dess jobbade jag med press och pr på Beyond Retro men detta, att klä skådespelare för att skapa en roll, är ju helt nytt för mig. Jag lyssnar noga och lär mig massor. Det är så intressant med kläder vad de kan göra och skapa. I vanliga fall tittar jag på plagg för att känna skönhet och kanske berätta något om min eller brudens historia. Jag söker efter vackert, tänker på vad som är snygga snitt och fina färger. Att skapa en karaktär är så mycket mer. Det handlar om helt andra känslor. Var i livet befinner sig den här personen, vad har hen varit med om? Man vill inte skriva på näsan men samtidigt locka fram minnen och accossiationer. I vissa scener, som är känslosamma, kanske man vill locka fram mjukhet och då kan man göra det med kläder. Små fina nyanser gör stor skillnad. Jag har alltid älskar kläder som berättar saker och tänker på det även med mode. Många använder mode för att positionera sig och höja upp sig själva. Märkeskläder, trendiga plagg och annat är egentligen bara mänskliga reaktioner på att skydda sig själv. Varför blir vi så triggade av sånt tänker jag, det är ju bara kostym? Den riktiga, sårbara, personen finns ju där inne ändå. Det är så skönt att kliva ut ur garderoben och inte bara titta på plagg efter vad som är snyggt. Jag funderar på hur detta kommer påverka mitt sätt att klä mig framöver, kanske kommer jag bry mig mindre? Mode och kläder rör sig ofta efter var man befinner sig i livet och det är som det ska. Kläder är ju ett språk. Jag har nog inte känt mig längre ifrån modevärlden än vad jag gör just nu. Samtidigt tycker jag att det är så roligt med kläder som kreativt uttryck. Det är ju egentligen bara tyg, men som man kan berätta om sig själv med. Eller dölja sig under. Jag pratade med en vän om det där, att när man spökade ut sig som mest så ville man synas som minst. När jag var yngre såg jag inte hur mycket solpuder jag hade i ansiktet eller täckstift på läpparna. Hur låga jeansen var och hur kalla mina love handels var. Samma gäller de flesta tonåringar. När jag mådde som sämst i mig själv använde jag som mest färger och smink. Vissa gömmer sig bakom svart, men syns ändå. Idag är mode och kläder en markering för vad vi bryr oss om. I bruduthyrningen ser jag det tydligt. 2010-talet handlade om den stora festen, glädjen och att bjuda gästerna på något otroligt roligt. Ta bilder till våra nya konton på Instagram och samla bilder på Pinterest. Cake pops, tyll, Converse, fotobås, vespor, lyxiga klänningar från tydliga märken och party. 2020-talet har gått i miljömedvetenhetens tecken och brudklänningen har förflyttats ut till skogen, in på små restauranger och gått från bohemiska draperingar till strama stadsdräkter. Precis så som jag ser på tider som gått försöker jag se på mode nu. Det är ett språk. Oerhört fascinerande tycker jag. I två dagar har vi hängt i vårt stora och soliga kostymkontor i Lund. Kläder på rad och tighta scheman. Mina små svettlökar får beskriva intensitetsnivån. På kvällen i måndags åt vi middag på Klostergatans vin & delikatess som jag fick som tips på Instagram när jag frågade. Mysigt att sitta vid ett runt bord. Vi var utsvultna efter många timmars jobb och satt här med maskavdelningen och babblade länge. Dagen efter fortsatte vi och på eftermiddagen tog vi tåget hem till Stockholm igen. På ondagen gick jag min vanliga väg till kostymkontoret på Skeppsholmen. Synd att det inte är maj tänker jag varje gång, fast februari är rätt dramatiskt på sitt sätt med svanar och isblått vatten. Den här bilden med texten jag håller ställningarna skickade jag till min kollega Lisa när hon skrev att hon skulle bli lite sen. 😌 Dagens outfit, randig loppisfyndad tröja och gammal klänning från Cos. Karin Larsson 2024-style. Vid lunch gick vi till Moderna museet och träffade Pontus som jobbar i den här gulliga tegelbyggnaden alldeles bredvid. Detta är hans studio. Blir extra kär när jag ser honom här. Vi åt en romantisk alla hjärtans dag-lunch alla tre, haha. Lisa och Pontus har massa gemensamt, eftersom båda gör musik och känner samma folk. Vid fyra var dagen slut och Pontus och en peppad Nikita mötte mig vid brofästet och så tog vi sällskap till skolan för att hämta Lynn. Han blir alltid så perplex när vi kommer båda, som att se oss tillsammans på skolan är mind blowing. Jag minns det från när jag själv var liten. Mina föräldrar finns också här tillsammans?! På torsdagen jobbade jag hemma, satt här vid köksbordet och skrev, filmade samarbeten och betade av. Jag har blivit mycket mer effektiv nu när jag har färre dagar att få klart allt på. Men också mer noga med vila. Sånt man lär sig. På torsdagskvällen gjorde jag laxbowls till Pontus och mig, som en sen alla hjärtans dag-middag. Godast blir de med kimchi, sesamstekt ägg, smashad het gurka och avokado. Hej fredag morgon! Årets tristaste dag hittills, vädermässigt iallafall. Hela dagen ösregnade det. Nu får man väl säga att man längtar efter våren? Jag satt på kostymkontoret och skrev ut shoppinglistor till karaktärer, packade returer och hängde upp kläder inför vår nästa resa till Lund. Sen åkte vår underbara praktikant Linn och jag på ärenden. Kontorsgodis. De gröna grodorna är mina favoriter. Björnarna tog jag hem till Lynn. <3 Fredagskvällen ägnades åt att rensa ut massa kläder och annat som jag ska åka upp i min shop på Tradera. I tights med ett glas vin och musik så blir det extra trevligt. Snäckor, klänningar, vintage, vaser, väskor och solglasögon till våren åkte ner i stora kassar. Jag säger till när det finns uppe. Det blev visst ett gäng bilder ändå. Ha en mysig söndag, puss! 🐚✨
