Hej och glad fredag! Bara två dagar kvar till jul. Det är med pirr i bröstet och lugn i själen som jag tar jullov idag. Lynn har sin allra sista skoldag efter en lång termin och han är så värd lite ledigt. All snö i Stockholm är borta och igår när jag gick hem kändes det nästan som att vårluften slog emot mitt ansikte längs Skeppsbron. Allt är upp och ner, nytt och viktigt. Jag strosar på gatorna med musik i öronen, redo för två veckor helt ledigt tillsammans med familjen. Efter det här stänger jag datorn några dagar, firar jul och åker till nyfödda valpar i Stallarholmen, dit Pontus mamma flyttat nu. Jag ska smyga runt på gamla plankgolv i varma sockor och leta efter byttor i nya köksskåp, låta Helena skämma bort oss med hemgjord ugnspannkaka och varma koppar kaffe efter timmar utomhus. Det kan behövas vila och eftertanke, för snart börjar något helt nytt. Den 9 januari börjar jag ett nytt jobb. Det här med drömmar är läskigt. Säger man det högt känns det som att de kan flyga iväg. Drömmar är svåra att fånga för de börjar som en liten gnista, fladdrande och flyktiga. Är jag värd att drömma? Tänker man först. Får man ändra sig, förändras, förflyttas? Vem blir jag då? För mig handlar det både om något nytt men också om att hitta hem, tillbaka till det som är jag under alla lager av annat. Sånt som dykt upp under åren och jag har tackat ja, glidit med, aldrig vänt om. Men så kommer man till en punkt där det blir tydligt att tiden inte bara kan fortsätta gå utan att man gör något åt de där drömmarna. Det har alltid funnits en gnista, fladdrande men glasklar, där inom mig om vad jag egentligen vill. En stor dröm. En framtid. Vad jag gör när jag är 45, 55, 65. Allt har sin tid, och för mig är tiden nu. Eller rättare sagt den 9 januari. Då gör jag nämligen mitt allra första jobb i Sofie Krunegårds kostymteam för en serie på Netflix. Det pågår under hela vintern och våren. Vad som händer efter det får vi se. Men det känns som framtiden. God jul, vi hörs snart! ❤️