När jag var nitton år hände väldigt mycket. Jag slutade gymnasiet som hade varit så himla underbart och tryggt, flyttade från våra 220 kvm på tysta östermalm till 26 på livliga söder och slutligen så fiskade någon från ZTV upp mig från ingenstans och ville göra mig till programledare! Det var alltså allt på en gång. Jag bestämde mig för att kasta mig in i det, ta hjälp av alla mina vänner och göra det till det bästa året. Det är inte alla som får den chansen. Först fick jag åka ner till Hultsfred, bo tillsammans med fotografen i producentens pappas hus och intervjua läskiga artister halva dagarna på backstageområdet. Ni vet, jag har visat er klipp därifrån. Men sen, då kom ZTV på att jag skulle få ett eget program, Tribut skulle det heta och jag fick hitta på allt själv. Redaktör och programledare på en och samma gång. Det gick ut på att världens bästa Jenny Seth såg till att de största artisterna då hängde en hel dag med mig på något bra ställe. Jag bowlade med In flames, bjöd Annika Norlin på snittar hemma hos mig, tog med Hammelfall till skansen, bakade en tårta till Snook och hängde med Ison & Fille i deras studio. Det var fantastiskt. Förutom att ingen såg det. ZTV hade ungefär noll tittare och jag kunde göra lite som jag ville. Jag tom klippte en del av sista programmet för att jag ville testa. En grej jag kom på var att avsluta varje program med en låt. En cover på artisten jag träffade. Så jag drog med mig mina bästa vänner Alice och Annaklara och Caroline och Melody och Emmi och Tove. Till och med mamma, pappa och min syster ville vara med! Vi spelade alla instrument vi kände för, klädde ut oss och hängde där i pappas ateljé bland färgfläckar och tavlor en kväll i veckan och gjorde världens bästa covers! Tributbandet kallade vi oss. Vi gjorde om Mange Schmidts Glassigt till en folkparksdänga, synthade till Lisa Miskovskys Mary och i sista programmet var vi alla inklämda i en fotoautomat vid östermalmstorg och sjöng Tribute med Tenacious d. Vad musiken eller programmen är nu, det vet jag inte. Kanske har de försvunnit ut i cyberrymden. Men tills jag hittar dem i något tv-arkiv någonstans och kan visa er har jag i alla fall alla fina minnen kvar att dela med mig av. För tributbandet var nog det enda i sitt slag. Nitton år, programledare och rockstjärna. Det ni. When I was 19. Me and all my friends started a band called Tributbandet. We played covers of contemporary swedish artists. We played in the end of every program I hosted on an urban music channel called ztv. It was an awsome time and I will try and hunt down the shows!
