Det går inte att länka på bloggen för tillfället så jag passar på att svara på en del av era frågor så länge som inte kräver länkning. Här kom tex en som handlade om bloggen och bloggande som håller för ett helt inlägg. "Jag har ett önskeinlägg Elsa, det är hur du planerar inför din blogg. :) Gör du en affärsplan? Har du en lista på vad du ska skriva? Hur långt fram räcker den? Planerar du för ett år i taget? Eller ett halvår? En vecka? Vad har du för tips till någon som vill börja blogga idag?" Det här är så intressant tycker jag. Jag är både hårt planerande och går på känsla i bloggen. Jag tror att det är nyckeln för att få till en proffsig men personlig blogg. Idag vill vi läsa om verklighet. Äkthet är nyckeln i alla medier idag. Realityserier är det vi tittar på, dokumentärer och tv-serier om det verkliga livet. Vi vill inspireras, men med ärlighet som ledord. Det ska vara på riktigt. Det är därför jag helt sållat bort DIY-tips och andra avancerade inlägg som jag hade tidigare. Inte för att jag inte gillar DIY, utan för att de tar för mycket tid och kopplar bort mig själv från bloggen för mycket. Förstår ni hur jag menar? Förut skulle bloggarna vara en hel tidning. Jag tycker fortfarande om att tipsa och göra listor, rama in inläggen och komma på koncept. Men det är viktigare idag att berättandet kommer från hjärtat med ett ärligt inspirerat pepp. Jag har lärt mig hur man förklarar saker med känsla så folk förstår. Att kliva ur sig själv och våga visa upp hur man tänker. Angående affärsplan så har jag ingen faktisk sån på pappret. Men jag tänker en del på bloggen eftersom den är min absolut största inkomstkälla. Jag har levt på min blogg i 10 år nu. Det är helt otroligt och något jag är tacksam över. Men också något jag jobbat hårt för. Viktigt för mig är att behålla äktheten som sagt. Även om jag inte alltid kan eller vill berätta om det som pågår i livet privat så vill jag alltid hinta och släppa in så mycket som det går. Så som jag gör med mina vänner irl. Till dem är jag inte knäpptyst för att sen pang dela med mig av ett pressmeddelande. Jag är pirrig, släpper in lite i taget och låter de följa med på resan som är mitt liv. Precis så är det på bloggen. Man måste engagera i livet, göra att läsarna faktiskt bryr sig. Och det gör man ju bara om man får se sårbarhet, motgång och medgång. Jag får ett fast arvode för bloggen varje månad från ELLE, det är anpassat efter hur många läsare jag har. På Bloggportalen ser man att min blogg är ungefär den 5:e största registrerade proffsbloggen i Sverige med ca 150 000 unika läsare i veckan. Utöver det är det ju annonssamarbetena som är den stora inkomstkällan. Där jobbar jag nästan uteslutande via Aller, som via sina säljare och projektledare frågar mig om olika kunder om samarbeten. Jag försöker hålla nere antal samarbeten till en nivå som känns lagom för mig. Jag har sagt att jag allra helst gör blogginlägg (där kan man skriva mycket och bilderna kommer till sin rätt) och helst inte gör samarbeten på Instagram. Där har jag märkt att tonen blir mer skeptisk mot samarbeten än på bloggen. Här kommer ju min röst fram mer, och på Instagram ligger alla samarbeten kvar som en del av min feed och liksom symboliserar mig på något vis. Jag bloggar ju 2 ggr om dagen men Instagrammar kanske 5 ggr i veckan. Så då ska annonsinläggen spegla det tycker jag. Vad jag tackar ja till handlar ofta om magkänsla. Det ska vara ett roligt upplägg, innehållet ska vara relevant för läsarna, jag ska tycka att det är kul och kreativt att skapa, produkten jag visar upp ska vara något jag själv tycker om och jag vill ha mycket frihet i hur det blir i mina flöden. Men saker kan ändra sig under projektets gång och ibland blir det inte så som man tänkt sig. Därför har vi bloggare på ELLE en egen facebookgrupp där vi pratar om annonssamarbeten och känslor och tips kring det. Det är skönt att ha någon att bolla med eftersom det är ett ensamt jobb med mycket åsikter kring. Jag brukar dock alltid fråga mig: kan jag stå för detta? Det är nämligen det viktigaste. Alla kan ha åsikter, men jag måste ha koll på min egen. Människor försöker alltid får en att bli bättre, men det är inte lätt att förbättra sig själv genom anonyma kommentarer och pekpinnar på internet tycker jag. Jag får däremot tankeställare och lär mig mängder när jag träffar andra bloggare som jobbar som jag gör och vi kan prata ihop oss. Samtidigt som diskursen online är så extremt föränderlig och vissa grejer blir fort nono's på bloggen. Som nu flygresor, kyckling är svårt och även en del andra politiskt laddade saker som alla har åsikter kring. För att inte tala om föräldraskap, som alltid rör runt i grytan. Angående inläggen och vad de handlar om så har jag några standardinlägg som jag kan göra av bara farten. Fota en dag med systemkameran, fota en period med mobilen, inspirationscollage, listor, era loppisfynd, mina loppistankar och konkreta händelser. Men sen försöker jag alltid utveckla bloggen med utstickande inlägg. De kan ploppa upp i huvudet, jag kan hitta en liknande förlaga hos någon annan, det kan vara läsaridéer. Allt som funkar, allt för att hålla bloggen levande och spännande att läsa. Men det är också viktigt med nära inlägg. Skrivna i stunden och här och nu. Texter rakt från mitt hjärta. Jag älskar att skriva tidigt på morgonen. På somrarna är det dagens mysigaste stund. Bloggen och ni känns så nära då. Det är fint och speciellt. Man kan säga att jag har en lista med inlägg för varje vecka, men hittar på lika många i stunden. Jag har absolut ingen plan på ett år eller ett halvår. Det är svårt nog att ha en plan för en vecka tycker jag. Men i telefonen brukar jag försöka skriva listor med dagens eller veckans to to's. Där skriver jag ner blogginlägg som jag ska göra och checkar av när det är gjort: Jag älskar att du som kommenterade är sugen på att börja blogga idag! Det är så få som orkar hålla en väluppdaterad blogg vid liv. Det tar många timmars arbete om dagen. Men det är också otroligt roligt om man som jag liskom går igång på gerjer och behöver få ut sig saker för att kunna gå vidare. Har man inte den tiden kan man se en blogg som ett nischat Instagramkonto tycker jag, och då kanske det är bättre att starta bloggen där? Viktigt när man bloggar är att vara nära läsaren. Dela med sig av det man tänker. Inte bara hur man mår, utan vad man inspireras av, drömmer om, längtar till, känner för, irriterar sig på etc. Allt som man säger till en kompis på en fika. Alla ens vänskaper ihopbakat i en text och bild-bank. Har ni några frågor eller tankar om min blogg är det bara att lämna en kommentar. Skriv också gärna vad ni vill läsa här. Alla inläggstips är välkomna! Puss. ?
